Viktiga frågetecken om privata välfärdsalternativ

Privatiseringen av den offentliga sektorn sker i rekordfart. Friskolereformen och hälsovalet har bidragit till detta. I mängder av ledare och debattartiklar kan vi ta del av argumenten för privatisering. Det sägs att privatiseringar ger både bättre kvalitet och högre effektivitet.

Nu visar en färsk SNS-rapport att det saknas stöd för att dessa påståenden. Man uppmärksammar att vinstintresset kan leda till en prioritering av den ytliga och enkelt mätbara kvaliteten, istället för den önskade, faktiska kvaliteten. ”Snällbetygen”, där privata skolor ger högre betyg än de kommunala skolorna för samma kunskapsnivå, är exempel på detta.

Privatiseringen har medfört att kvalitet förvandlas till ett argument för att bli vald, den får inget egenvärde. Detta märker man till exempel när skolor gör reklam genom att visa upp tjusiga lokaler och lova eleverna bärbara datorer. Privatiseringsivrare gör ett stort nummer av att visa upp att kunderna till privata vårdgivare är nöjdare.
Men nöjda kunder är inte samma sak som att kvaliteten faktiskt finns. Inom vårdsektorn kan till exempel en felbehandlad patient som blivit mycket väl bemött och som är omedveten om felbehandlingen uppge sig vara nöjd.
Vinstintresset styr till att göra saker som gör kunderna nöjda, till en låg kostnad.
Om nu inte privatiseringarna leder till förbättrad kvalitet eller effektivitet så brukar man ändå säga att möjligheten att välja har ett eget värde. Må så vara, men det kan bli lite märkliga alternativ som tas fram. När till exempel gymnasieutbildningar ska tas fram, utifrån jakten på elevpengar, så blir det populära utbildningar det satsas på. Det görs ingen värdering av vilken efterfrågan som finns på arbetsmarknaden för dessa utbildningar.
Vi vill inte med detta argumentera för ett stopp för privata välfärdstjänster, men vi anser att dogmatismen hos privatiseringsivrarna är ett problem. Det finns viktiga frågetecken att räta ut, innan man glatt och okritiskt ger grönt ljus åt alla privata välfärdsalternativ.
Verksamheternas innehåll och kvalitet måste vara vårt mål och vem som utför jobbet, måste vara en öppen fråga, utan låsningar eller övertro på den privata marknadens förmåga.
Christina Wahrolin (S)
Kenneth Johannesson (S)

Debatt friskolor

Carl-Gustav Stawström, kanslichef för Friskolornas riksförbund avlivar i VF den 12/9 myten att vinst skulle medföra sämre kvalitet och vill att vi ska se på fakta och inte känslor i vinstdebatten.

Vi hänvisas till undersökningar som visar att friskoleelever presterar bättre än förväntat och att friskolenärvaron höjt kvaliteten även på andra skolor i kommuner som blivit konkurrensutsatta. Låt oss acceptera dessa faktauppgifter och för tillfället inte ställa de mot motstridiga faktauppgifter som till exempel den uppmärksammade SNS-rapporten som visat att privatisering av välfärdssektorn inte gett positiva resultat.

För om det nu är så att resultaten blivit bättre sedan skolan konkurrensutsattes måste vi ställa frågan: Är de redovisade förbättringarna samma sak som faktiska förbättringar? Är det inte egentligen suspekt att vi får resultatförbättringar i skolan samtidigt som vinstincitament införs?
Antingen har vinsten medfört en plötslig förbättring av pedagogers kreativitet och kompetens eller så har vinsten inneburit att lärare har blivit generösare i sin betygsättning. För en arbetsgivare kan det visa sig mer lönsamt att premiera en lärare som redovisar höga betyg hos eleverna än att anställa fler pedagoger.
Före konkurrensutsättningen saknades incitament för en generösare betygssättning och när nu sådana finns på plats så förbättras resultaten. Om man som Carl-Gustav Stawström företräder friskolorna kan det ju tänkas att tolkningen av fakta kring höjda resultat blir lika generös som betygsättningen riskerar att bli.
Vinst och nöjda kunder betyder inte med nödvändighet en hög kvalitet, risken finns att kunderna gjorts nöjda på falska grunder.
Fakta är viktig kunskap, men färdigheter än viktigare och så länge fokus helt riktigt ligger på det senare i läroplanen så kommer betygsättningen vara beroende av lärares tolkning. Vinstintresse påverkar denna tolkning.
Kenneth Johannesson (S)

Debatt välfärdens konkurrensutsättning

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, ifrågasätter de frågetecken vi reste vad gäller välfärdens konkurrensutsättning (VF 5 oktober).

Vi påstår inte det som Ulf skriver att enbart privata skolor sätter betyg över kunskapsnivån. Konkurrensutsättningen kan medföra att både privata och kommunala lockas till att göra detta. Därför är det angeläget att skapa bättre verktyg för att kunna göra relevanta jämförelser av kvalitet, inte minst för att också kunna skapa en bättre likvärdighet. När Ulf tittar på vårt påstående, att kvalitet vid konkurrensutsättning förvandlas till ett argument för att bli vald, använder han det klassiska tricket att hämta kommunistspöket, den här gången från Östtysklands bil Trabant.
Vi vill påpeka att det är en viss skillnad på välfärdstjänster och biltillverkning. Det är inte önskvärt ur ett samhällsperspektiv att människor ökar sin efterfrågan på sjukvård, tvärtom är det önskvärt att minska på anledningarna till att behöva sjukvård. Detta hälsoekonomiska perspektiv är inte lätt att överföra till biltillverkning. Bilindustrin driver inte ett förändringsarbete i syfte att vi av miljöskäl hellre åker kollektivt.
Avslutningsvis ifrågasätts vårt argument att kunder kan vara omotiverat nöjda och vi får veta att politiker ska akta sig för att bedöma i kundens ställe. Som förtroendevalda politiker ser vi det som vår uppgift att säkerställa att medborgaren får en verklig och inte endast upplevd kvalitet och är definitivt beredda att undersöka brister som kan vara osynliga för medborgaren. När ekonomiska incitament styr välfärdstjänsterna finns alltid en risk för att medborgarperspektivet offras till förmån för kund- och företagsperspektivet. Vi vill ha medborgare som både är nöjda och har anledning att vara det.
Christina Wahrolin (S)
Kenneth Johannesson (S)

Replik privata vårdgivare

Svar till Gert Olssons debattartikel i VF den 14 februari.
Gert Ohlsson (FP), landstingsråd, ondgör sig över att socialdemokrater och vänsterpartister har synpunkter på hur bolag inom vården hanterar sina vinster. Han vill lägga skulden för vårdskandalerna inom till exempel Carema på kommunerna. Att företag som arbetar inom vården skulle behöva en etisk kompass verkar inte föresväva Gert.

Att som politiker skicka signalen att man tänker ta allt ansvar för eventuell dålig kvalitet som privata utförare gör inom vården bådar inte gott för den värmländske medborgaren. Det är självklart att kommuner och landsting ska vara noggranna med vad som formuleras i upphandlingar, liksom med uppföljningen av dem. Men det blir problem om vi accepterar att den ena parten bakom förhandlingsbordet ges fribrev att leta kryphål som medför vinst åt företaget och dålig kvalitet för medborgaren.
Det som är problematiskt med allianspolitikers förhållande till privata utförare inom vården är den romantiska idealbild som man väljer att ständigt komma tillbaka till, även när verkligheten visar något annat.
Vi anser att det ska finnas en bra mix mellan offentliga och privata utförare av välfärd, men vi tror också att den kritiska blick och riskanalys som vi socialdemokrater företräder bäddar för att vi får just de välskötta företag som är en tillgång för Värmland och länets utveckling.
Förhoppningsvis är vi överens om att det är detta synsätt som ska gälla i det pågående samarbetet med de privata vårdgivarna inom Hälsoval Värmland.
Kenneth Johannesson,
Christina Wahrolin,
Ulric Andersson
Socialdemokrater i Landstinget i Värmland

Inlägg på temat privata välfärdsföretag

Svar till Urban Svanberg (NWT 4/8)

Urban Svanberg, regionchef på Svenskt näringsliv anser i NWT den 4 augusti att valfrihet och konkurrens har utvecklat välfärdstjänsterna och lett till bättre kvalitet, större mångfald och effektivare användning av skattemedel. Låt oss syna Urban Svanbergs argumentation.

Att det finns många företag och personer som jobbar i privata företag, liksom att staten köper många tjänster av privata företag, är hos Svanberg ett bevis för hög kvalitet och effektivitet. Beviset för att undervisning och vård i privat regi håller hög kvalitet är enligt Urban Svanberg att den finns. Han litar på att utvärderingar och granskningar utförda av föräldrar, patienter, äldre och deras anhöriga räcker för att säkerställa kvaliteten. Och är de nöjda och företaget går med vinst är allt frid och fröjd. Vinsten blir t o m ett kvitto på att man gör rätt och håller en hög kvalitet.

Men argumentationen innebär i själva verket att privata aktörer lugnt kan undslippa en granskning utifrån ett medborgarperspektiv. Om ett företag går med vinst och kunderna är nöjda, kan då någonting ändå vara fel? Ja, det kan det faktiskt. Om en friskola sätter ”snällbetyg” på eleverna så kommer eleverna att vara nöjda, föräldrarna likaså. Det blir mindre kostnadskrävande för skolan som därmed kan göra vinster. Men ur ett medborgarperspektiv är detta dåligt eftersom vår konkurrenskraft med kunskaper försämras. Och detta behöver aldrig upptäckas, annat än genom att samhällets funktionsförmåga blir försämrad.

När ekonomiska incitament styr välfärdstjänsterna finns alltid en risk för att medborgarperspektivet offras till förmån för kund- och företagsperspektivet. Jag är inte emot privat företagsamhet inom välfärdssektorn, men jag anser att man som politiker bör hålla en kritisk blick på utvecklingen utifrån ett medborgarperspektiv.

Kenneth Johannesson (S)

Arvika

Bild på skribenterna om privata vårdgivare

Möjligheter och risker med privata vårdföretag

Frågan om konkurrensutsättning av välfärdstjänster är ständigt aktuell. För oss socialdemokrater är det viktigt att ha en nyanserad och kritisk hållning gentemot vinstdrivande företag i den värmländska sjukvården. För oss är medborgarperspektivet utgångspunkten, inte företagsperspektivet. Det innebär att vi väger tänkbara för – och nackdelar för medborgarna med vinstdrivande vårdföretag.

En tänkbar fördel, som framhålls i debatten, är att vinstintresset driver på nya idéer för att på ett effektivare sätt skapa hög kvalitet, dels genom att jobba med kostnadssidan, dels med att jobba med kvalitetssidan.

Tänkbara nackdelar med vinstdrivande företag finns också. Den mest uppenbara nackdelen är risken för att vinstintresset leder fel så att vinsten blir viktigare än verksamhetens kvalitet. I värsta fall är det genvägar eller fusk med patientsäkerhet och kvalitet som skapar vinsten. För att detta ska undvikas måste det finnas tydliga regler och möjligheter att mäta och jämföra kvalitet.

Den kvalitet som mäts måste vara en faktisk kvalitet som visar om patienten har anledning att vara nöjd. Sjukvårdens utförare, både privata och landstingsdrivna, måste kunna visa att det är effektiva och säkra metoder som används och att resultatet är en bättre hälsa. Även ”kundnöjdhet” i form av bra bemötande är viktigt, men här ser vi en risk för att konkurrensen leder till fel prioriteringar.

Hälsoval Värmland innebär att lika förutsättningar och konkurrensneutralitet ska råda mellan vårdens utförare. Kraven för att få etablera sig är höga, eftersom alla värmlänningar ska ha en rimlig närhet och tillgång till alla de viktiga kompetenser som bör finnas i en vårdcentral. De höga kraven i Hälsoval Värmland har även haft som syfte att skapa förbättrade möjligheter att göra jämförelser mellan olika vårdcentraler, vilket borde ge värdefulla kunskaper i kvalitets – och utvecklingsarbetet.

Kanske kan privata vårdföretag hitta nya arbetsmetoder som bidrar till förbättringar, effektivisering och utveckling av vården, så att skatteuttaget för medborgaren hålls nere, samtidigt som medborgaren tar del av en höjd kvalitet. Självklart kan även landstingsdrivna vårdcentraler vara goda exempel som övriga kan lära sig av.

Det är viktigt att alla vårdgivare som deltar i Hälsoval Värmland har en etisk kompass och inte letar kryphål för att öka sin vinst på bekostnad av kvaliteten för medborgaren. De vårdskandaler som massmedia rapporterat om och de bevisligen stora vinster som görs av privata företag i välfärdssektorn, som dessutom överförs till skatteparadis utomlands, kan knappast vara framtiden för den värmländska sjukvården. Borde inte medborgarnas skattemedel uteslutande användas till vård och förebyggande insatser så att hälsan förbättras?

Det finns även andra alternativa driftformer än vinstdrivande vårdföretag. Olika ideella företag som t ex personalkooperativ borde få ett större utrymme. Med s k ”non-profit-företag” skulle Folkrörelsesverige – som det en gång fungerade – åter kunna ta en rättmätig plats i välfärdsbygget. Personal med egna idéer skulle i ökad och verklig mening få vara med och bygga en bättre välfärd.

Inte kan det väl vara så att jakten på den ekonomiska vinsten är den viktigaste förutsättningen för utvecklingen av sjukvården i Värmland?

Ulric Andersson

Christina Wahrolin

Kenneth Johannesson

Monica Gundahl

Socialdemokrater i Landstinget i Värmland