Välkommen att titta in, då får vi den 847:e sidvisningen...

Bloggen fyller en månad snart och på den tiden har vi fått 846 sidvisningar. Roligt att de politiska tankarna läses och förhoppningsvis krokar i läsarens egna funderingar på något sätt.

Om vi hade fått utveckla hälsovalet...

Den moderatledda landstingsmajoriteten i Värmland vill favorisera nyetablerade vårdcentraler genom att låta dessa ta över passivlistade patienter. Samtidigt krattar man nu i manegen så att det snabbt och enkelt ska gå att sälja befintliga vårdcentraler. När den gamla vårdcentralen förlorar passivlistade får de omställningsproblem. När dessa inträffar säljs de. Målet för det blå laget är att det ska bli fler privata vårdcentraler. Om S hade fått möjlighet att utveckla hälsoval Värmland så skulle vi ha ökat incitamenten för att jobba hälsofrämjande och vi hade också övervägt att ta ett större socioekonomiskt hänsynstagande för mer rättvist fördelad vård. Vi hade säkerställt att varje kommun har en vårdenhetet med ett reglerat utbud och tillgänglighet. Kort sagt vi hade satsat på att få så mycket och rättvist fördelad vård som möjligt för värmlänningarnas skattepengar. Och vad gäller konkurrensutsättningen. Om medborgaren ska tjäna på den kan man inte skapa skeva förutsättningar i konkurrensen. Som det är nu blir hälsovalets upplägg enbart kostnadsdrivande.

Björn Söders Loreennoncharlans avslöjar tankefelet hos SD

När partisekreteraren för Sverigedemokraterna Björn Söder raljerar över att Loreens seger inte ska ses som svensk avslöjas ett mycket viktigt tankefel hos SD. Eftersom Sd har svårt att definiera svenskhet utifrån positiva beskrivningar så väljer man alltsomoftast att definiera svenskhet utifrån vad det inte är, i det här fallet Västeråsfödda Loreen med marockanskt påbrå. Eftersom Sverige existerar i en värld där ständiga utbyten av tankar sker kan ett kulturellt fenomen som svenskhet aldrig vid en given tidpunkt frysas till sitt innehåll. När skulle detta i så fall vara och varför just då? Eftersom Sverige är känt för sitt internationella engagemang blir det dessutom svårt att finna något i historien som skulle kunna vara användbart i en SD-definition av svenskhet. I själva verket är det extra glädjande när Sverige når internationella framgångar tack vare att vi varit mottagliga för det marockanska påbrå som är en del av Loreen, som är en del av Sverige.

När vi tar torget i besittning...

Har funderat en del på hur S kan bli bättre på att ta torget i besittning och fick bra tips från en retoriker på senaste mötet med landstingets fullmäktigegrupp. Gör en walking act där personer med plakat bereder väg för talaren. Använd en "programledare" som presenterar talaren, talarna. Som profilklädd talare tar man höjd för sitt budskap kliver fram och tar plats, gärna profilklädd och håller ett kort kärnfullt tal där syftet med talet framgår och där lyssnarna inser vilket mervärde talets innehåll medför. Gruppen av sossar som är på torget jobbar i första, andra och tredje femmor med tydligt definierade uppgifter för att synliggöra S, för att prata med folk (och inte varandra!), vi ska försöka göra torgintagandet till en show, till en politisk teater, varför annan rekvisita också kan tas fram som t. ex XL-böcker. Man kan också jobba med intervjuupplägg.

Gratis (s)trategi...

Schlingmann tillbaka som partistrateg för M. Han var skicklig när han lanserade alliansen och de nya moderaterna. Alliansen eftersom det fram till 2006 fanns dåliga exempel på borgerlig sammanhållning, de nya moderaterna eftersom de sköt in sig på jobbpolitik genom försämringar i "bidragssystem" parat med jobbskatteavdrag. Hör att Schlingmann välkomnar att jobbfrågan aktualiserats av Löfven, han känner säkert att Moderaterna vinner på att denna fråga återkommer så att en annan fråga hamnar i skymundan, nämligen frågan om vården, skolan och omsorgen. Björklunds höga skolpolitiska svansföring ser ut att slå tillbaka, vilket i o f s gynnar M i den interna borgerliga fördelningen. Mot denna bakgrund kommer nu lite gratis (s)trategi. Eftersom resultaten talar emot Moderaterna i jobbfrågan och Folkpartiet i skolfrågan är dessa frågor viktiga att driva. Inte enbart genom att påvisa de dåliga resultaten utan också genom att förklara varför de blir dåliga med den borgerliga politiken. När man sedan presenterar de egna ideerna är det viktigt att de kryddats med nytänk i förhållande till tidigare S-styre som inte heller var tillräckligt bra. Eftersom S har högre trovärdighet vad gäller vård, skola, omsorg är det viktigt att bristerna här hamnar i fokus, men samtidigt får S inte riskera att upplevas mindre trovärdiga i frågan om ordning och reda i de offentliga finanserna, vilket innebär att frågan måste hanteras med känsligt handlag. Förbättringar av trygghetssystemen finns det goda argument för att göra, men denna debatt bör trots detta tonas ner något. Alla vet att S är bättre här. Risken är annars att S förmås tappa trovärdighet i jobbfrågan. Det går utmärkt att argumentera för att stärkta trygghetssystem går hand i hand med stärkt sysselsättning, men många potentiella S- väljare kan skrämmas tillbaks i den borgerliga fållan om de ser ett för stort fokus på "bidragssystem". När det gäller vård, skola, omsorg ska naturligtvis det socialdemokratiska medborgarperspektivet brytas mot det borgerliga företagarsperspektivet vad gäller konkurrensutsättningen. Det kan bli en valvinnande fråga. RUT och ROT är frågor som vi vinner på att sudda ut skillnader på, vad gäller RUT är iden om att öronmärka avdraget till barnfamiljer och äldre smart. Då skrämmer vi inte bort viktiga medelklassväljare. S vinner mycket på att syna de nya moderaterna på frågan om jobben och "välfärdens kärna".

Inte bara strängare straff mot heders - och relationsvåld...

Uppmärksammade fall av hedersmord och andra mord och våldsbrott i nära relationer (eller släktskap) får oss att höja våra röster för strängare straff. Även andra typer av inskränkningar som tvångsgifte eller annan otillbörlig kontroll av andra förtjänar också stränga straff. Samhället ska vara tydligt i sitt avståndstagande mot detta. Men strängare straff har dessvärre inte den effekt på problemet som vi skulle önska, varför vi måste göra mycket mer för att få stopp på det. Orsakerna är en mix av individuella, relationella och komplexa faktorer. Till de komplexa hör kultur, samhälle, jämställdhet t.ex. Vi måste därför jobba med värdegrunden i alla samhälleliga situationer där människor interagerar med varandra, det handlar om mobbning, jämställdhet, rasism etc. Sen behövs också samhällsinsatser för att ge stöd åt såväl våldsutsatta, de som bevittnat (också en form av våldsutsatthet!) som förövare. Utväg Skaraborg jobbar med helt rätt med detta som exempel. Det behövs utbildningsinsatser för att sprida kumskaper om hur vi kan upptäcka, vad vi kan göra vid upptäckt och hur vi kan arbeta förebyggande. Så glöm inte att koppla diskussionen om strängare straff till åtgärder som ger än större effekt för att motverka problemet.

Tveksamt att ge lärare skadestånd

En elev har slagit en lärare och dömts för misshandel, men läraren nekas skadestånd. Rätt eller fel? Läraren har naturligtvis kränkts av eleven, men samtidigt är frågan om man kan betrakta en lärare och en elev som två likvärdiga civilrättsliga parter. Skolan är en speciell miljö där konflikter uppstår och där skolan har en viktig uppgift att skapa den goda värdegrunden. Är det inte för mycket begärt att utkräva ansvar utifrån att eleverna ses som värdegrundsmässigt fullärda? Skadeståndet är inte tänkt som något som ska avskräcka utan är en ersättning för någons kränkning. Misshandeln är ett tecken på att värdegrundsarbetet med den misshandlande eleven inte hittills lyckats. Skadeståndet har ingen positiv effekt för fortsättningen på detta arbete. Här skulle snarare någon form av medlingssamtal kunna vara effektivt, där eleven ges möjlighet att be om ursäkt och läraren får möjlighet att beskriva hur kränkningen upplevts. Frågan har i mediarapporteringen framställts som om den handlar om huruvida en lärare ska få tåla stryk eller inte, men att inte bevilja skadestånd är inte samma sak som att säga att det var okej, eleven dömdes för misshandel, det sågs alltså inte som okej. Jag är tveksam till om pengar från eleven till läraren har positiva effekter för att få en lyckad konfliktlösning vare sig i det enskilda fallet eller som pedagogiskt verktyg i värdegrundsarbetet i helhet.

Sätt befintlig verksamhet med låg avkastning under kritisk lupp

Vilken prioritering ger störst mervärde? I en knapp ekonomi så blir diskussionen om vilka satsningar som ska göras oftast präglad av en rationell analys av vilken satsning som ger störst mervärde, alternativt ser till att värden inte går förlorade. De politiska partierna har såklart olika uppfattningar om vad som ger mest mervärde, men själva det rationella synsättet, att sträva mot detta finns med i hyffsat bra utsträckning när det handlar om satsningar. Svårare blir det att titta på befintlig verksamhet och ställa frågan: Vad av det vi lägger pengar på får vi ut relativt mycket av eller relativt lite av? Varför ska vi egentligen bromsa satsningar som vi anser ger höga mervärden när vi samtidigt har befintlig verksamhet med låg avkastning?

Socialdemokraternas rättviseideologi

I en marknadsekonomi fördelas resurser utifrån människors förmåga att sälja. Priset sätts utifrån utbud och efterfrågan. Systemet har många fördelar, en känd nationalekonom talade om en osynlig hand som i marknadsekonomin effektivt fördelar resurser och leder till tillväxt. Vad det marknadsekonomiska systemet inte klarar av är att fördela resurser rättvist. Även om man kan tycka att människors ansträngningar påverkar möjligheterna att tjäna pengar så är det också så att marknaden egentligen inte bryr sig om mänskliga egenskaper, den har ett mycket mer krasst köp/sälj- tänk. Idrottsprofiler kan tjäna enorma summor pengar och ägare kan bli miljardärer på att just vara ägare av något om är högt värderat på en marknad. Om man vill behålla marknadsekonomins fördelar, men samtidigt rätta till de oförtjänta ojämlikheter som den skapar så bör man via skattesystemet göra omfördelningar, i första hand genom att se till att skapa viktiga nyttigheter som alla tar del av oavsett plånbok. Det är egentligen ingens fel att resurserna fördelas orättvist i en marknadsekonomi och eftersom den är så effektiv i sitt sätt att skapa tillväxt så är det alltså smart att rätta till orättvisorna genom ett redistributivt skattesystem som ser till så att alla får hyfsat likvärdiga förutsättningar att ta plats i ett samhälle som styrs marknadsekonomiskt. Så förutom att ett redistributivt skattesystem är bra för folkhälsan och tillväxten (som jag inte här tar plats med att argumentera för) så är det också rättvist, det ser till att något motverka oförtjänta ojämlikheter.

Folkhälsan - verktyg för ett attraktivare Arvika

På förrförra kommunfullmäktige genomförde vi som arbetat i framtidsgrupperna vår redovisning om hur vi ska lyckas vända den negativa befolkningsutvecklingen i Arvika. Vi lyfte fram massor av idéer om hur vi lokalt kan bidra till förbättrad infrastruktur, jobb, besöksnäring, kultur och bostadsbygge. Vi lyfte också vikten av att hålla en hög kvalitet inom vård, skola och omsorg samt vikten av en tydlig profil för Arvika som t. ex ”kultur och kalas”. Jag gjorde ett kort medskick i fullmäktigedebatten om vikten av den goda folkhälsan som jag också skulle vilja utveckla lite mer. Folkhälsopolitik syftar till att se det friska och förstärka det och att arbeta för känsla av sammanhang, KASAM. Om vi lyckas förebygga ohälsa kan vi utveckla välfärden och även minska kostnaderna för den. För att lyckas med folkhälsopolitiken behövs ökad demokrati och delaktighet, minskade skillnader i levnadsstandard och väl fungerande trygghetssystem, men också ett tydligt fokus på förebyggande hälsoarbete. Arenor för folkhälsoarbetet är förskola/skola, arbetsplatser och frivilligorganisationer samt vård och omsorgsverksamhet. Genom systematik kan vi kommunpolitiker tillsammans med landstinget och andra aktörer ta oss närmre målet om god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Då behövs kartläggning, analys och åtgärder. Den sociala hållbarheten behöver bli en tydlig del av budgetarbetet. Det goda folkhälsoarbetet har ett värde i sig, men är en tillväxtfråga. Ökar medellivslängden ökar efterfrågan på varor och tjänster, lusten att investera ökar om man tror att man ska leva länge och vara frisk, i en frisk befolkning är fler i arbete och producerar mer och bättre varor och tjänster. Så ett viktigt område att utveckla om vi ska lyckas göra Arvika mer attraktivt och växande är det goda folkhälsoarbetet. En frågeställning som kommunfullmäktiges framtidsgrupper behöver ta sig an framöver är: ”Hur kan kommunen använda ett gott folkhälsoarbete som verktyg för ett attraktivare, växande Arvika?”

De nya sjukhusen kräver att vi är återhållsamma

2016 kommer kostnaden år för år för de nya sjukhusen i Värmland att slå igenom. Det betyder att vi redan nu måste anpassa landstingets övriga kostnader. De nya sjukhusen kommer att bidra till effektiviseringsvinster och kostnadsreduktioner på kort och lång sikt, men på kort sikt kommer inte dessa reduktioner vara i närheten av vad själva investeringen kostar på årsbasis. Det finns allstå anledning till återhållsamhet i budgetarbetet. En klok hållning i detta läget vore att inte göra äventyrliga förändringar av hälsovalet, vi kan redan se tendenser till att hälsovalet medfört ökade kostnader. De förändringar som nu ligger i pipeline som syftar till att skapa konkurrensfördelar för privata nya vårdcentraler framför befintliga landstingskommunala riskerar att äventyra den återhållsamhet som behövs i ett läge när de nya sjukhusen så småningom ska börja betalas.

Systemskiftet sjösätts nu i landstinget i Värmland

Förändringar i hälsovalet är nu på G. Så här ser den borgerliga skissen ut. Höj skatten så att det finns mer pengar i systemet. Ersätt privata vårdgivare under den falska flaggen konkurrensneutralitet. Du ger bilden av att de klarat sig bättre än de landstingskommunala. Att hälsovalet skapar anpassningskostnader leder alltså till gratifikationer till privata vårdgivare. Nästa steg blir att skapa en skev konkurrens mellan nya och gamla vårdgivare till de nyare (och privatas) fördel. Detta genom att trixa med passivlistning. När sedan nya privata vårdcentraler slagit sig in kommer de gamla landstingskommunala att gå dåligt ekonomiskt, vilket ger argument för utförsäljning. Argumentet kommer att vara att vi får nära och bra privata vårdcentraler och dessutom fler företagare, men det kommer att bli mindre vård per skattekrona och vården kommer inte längre att vara rättvist fördelad i Värmland. Hur ser utvärderingen av hälsovalet ut? Sanningen är att man inte är så intresserad av att göra en särskilt noggrann utvärdering, de borgerliga landstingspolitikerna i Värmland vet nämligen redan att privatisering är jättebra för värmlänningarna. Att de utvärderingar som gjorts i större skala som den uppmärksammade SNS-rapporten visar att det finns viktiga frågetecken att räta innan man rusar fram med konkurrensutsättning vill man inte stanna upp och fundera på, därtill är den dogmatiska övertygelsen alltför stark. Frågan handlar inte om konkurrensutsättning eller inte, den handlar om huruvida denna konkurrensutsättning ska genomföras utifrån en medborgarperspektiv eller ett företagsperspektiv. De borgerliga ser enbart till företagsperspektivet, vilket innebär att den möjliga medborgarnyttan med en konkurrensutsättning med deras sätt att genomföra den kommer att gå förlorad.

Om två år är det val till Europaparlamentet...

Om två år är det val till Europaparlamentet. Det är bara genom att rösta som du kan signalera vilken politik du vill ha. Via detta parlament kan vi ställa politiska krav på en globaliserad marknad och motverka att multinationella företag ställer länder och arbetare mot varandra. Genom parlamentet kan vi försöka att motverka världsomspännande finanskriser.  Genom parlamentet kan vi försöka få igenom smarta väg – och järnvägssystem över gränserna. Genom parlamentet kan vi öka jämställdheten hos Europas folk. Genom parlamentet kan politiken skapa strategier för hållbarhet så att den fria rörligheten paras med tuffa miljökrav. Genom parlamentet kan skatteparadis motarbetas. Genom parlamentet kan brottsbekämpning samordnas och trafficing motarbetas. Men det har betydelse vilket parti du röstar på. Att Frankrike nu fått en socialistisk president och att Italien blivit av med Berlosconi kan vara början på ett nytt Europa där ovanstående skiss kan börja realiseras. Men vi behöver också rösta in fler sossar från Sverige.

Ekonomistyrningen i landstinget förklarar skattehöjningen

Den moderatledda landstingsmajoriteten har beslutat ge 8 miljoner kronor till privata vårdgivare för vård som redan var genomförd 2011. Verksamheterna drevs med en för låg budgetering, hävdar man. Och nu kompenserar man alltså så att alla i efterhand får i enlighet med den budget som borde ha varit. Detta görs trots att övergångskostnader uppstått när verksamheter har anpassas efter det nya hälsovalet. Principen blir alltså att den minst effektiva delen av hälsovalet sätter kostnadsnivån. Man får ju förutsätta att de landstingskommunala verksamheterna får kompensation om privata vårdgivare gör förluster. Landstinget har sedan skatten höjdes en summa pengar under landstingsstyrelsens förfogande som hanteras på så vis att man gör lite tillskott här och var när man märker att budgeten inte hålls. Verksamhetsföreträdare har fått två ekonomiska realiteter att förhålla sig till, dels budgeten,  dels vilken andel av landstingsstyrelsens pengapott man kan förvänta sig att få, kanske rentav i efterhand.  

Därför så få majoriteter med Sd

Emellanåt förlorar regeringen frågor i riksdagen eftersom alla partierna utanför regeringen tycker annorlunda. Man kan fråga sig varför detta trots allt sker så sällan. Dels tycker Sd väldigt ofta lika som regeringen, Sd är ett värdekonservativt borgerligt parti med främlingsfientlig profil. Men oftare än vad som sker tycker hela oppositionen lika i enskilda frågor än vad som blir resultat av omröstningar. Anledningen är att politiken måste ses i helhet snarare än delar. Många enskilda frågor hänger ihop i en större helhet. Det vore oansvarigt att söka majoriteter i så många frågor som möjligt, eftersom de vunna frågorna tillsammans med de förlorade frågorna skulle bilda en mycket oaptitlig helhet. Emellanåt kan det vara viktigt att låta regeringen förlora en ideologiskt viktig fråga som dessutom sätter käppar i hjulet för ett borgerligt systemskifte, men som regel kan det vara bättre att förlora en möjlig vinst i en enskild fråga till förmån för en helhetligare oppositionspolitik. Sd bör dessutom inte tillåtas hamna i ett läge där man lyckas utifrån vågmästarpositionen förhandla sig till ett stort utrymme för sin politik genom uppgörelser till höger och vänster. Sd sticker ut som ett parti som inte delar vissa grundläggande etiska fundamenta med en människosyn som delar upp Sverige i ett vi och dom, och trots att Reinfeldt också gjorde just så i ett försök att framställa den egna jobbpolitiken i en bättre dager så är ändå moderaterna inte ett främlingsfientligt parti. Samtliga partier i riksdagen med hygglig etik i denna fråga har ett ansvar för att hålla Sd utan den typ av inflytande som en vågmästarposition lätt hade kunnat ge. Att den borgerliga regeringen därmed kan minoritetsregera något lättare får S, V och Mp bjuda på.

Därför är den S-märkta jobbpolitiken bättre

Det finns flera aspekter som gör den socialdemokratiska jobbpolitiken bättre än regeringens. S anser att arbetslösheten mer beror på att det saknas arbete än på att individer eller utpekade grupper engagerar sig för lite eller fel på arbetsmarknaden. S anser heller inte att arbetslösheten bör förklaras bort genom att åka slalom genom statistiken. S är tydligare med att politiken har stora möjligheter och ett stort ansvar för att minska arbetslösheten. Sänkta skatter inte är hos S det enda verktyget för fler i jobb. När S vill förbättra matchningen mellan arbetslösa och lediga platser så är snarare kompetenshöjning än sänkta ersättningsnivåer i fokus. Sämre villkor i arbetslöshetsförsäkringen löser nämligen inte problemet med arbetskraftsbrist. Även arbetsgivare behöver kompetenshöjning för lyckade anställningar. Det är viktigt att ha realistiska krav på de sökande och att den egna personalen kompetensutvecklas. De svåraste utmaningarna är den långvariga arbetslösheten (som ökat lavinartat under nuv. reg.) och de särskilt utsatta grupperna. Även om man bör pröva riktade insatser (läs inte lönesänkning!) så är den viktigaste åtgärden att generellt pressa ner arbetslösheten. Här krävs samverkan med näringslivet, men också åtgärder för att utveckla såväl kvaliteten som resurserna inom vård, skola och omsorg.

Borgerlig dogmatism om remissfrihet och konkurrensutsättning

Frågor om remissfrihet och konkurrensutsättning har präglats mycket av dogmatiska ideologiska positioner från såväl blå som röda lag i landstingssverige. Det röda laget har tenderat att automatiskt vara emot och det blå laget har tenderat att automatiskt vara för. I Värmland och på många andra håll ser man sedan en tid tillbaka en rörelse hos de röda bort från denna dogmatism. Dessvärre ser man ytterst sällan samma rörelse i de blå lagen och definitvt inte i Värmland, trots att det blå laget har två partier som inte bekänner sig som borgerliga, Sjukvårdspartiet och Miljöpartiet. Rörelsen i det röda laget och framför allt från S handlar om att man är beredd att överväga såväl konkurrensutsättningens möjligheter och risker och vad gäller remissfriheten så är man beredd att släppa på den där den blir en begränsning för ett effektivt patientmottagande och där vård efter behov snarare än efterfrågan inte äventyras genom remissfriheten. Efter noggranna utvärderingar som såväl tittar på patienternas nöjdhet som anledningar till att känna sig nöjda tar S ställning till att bibehålla eller begränsa, hela tiden med medborgarnas bästa för ögonen. Det blå laget har en annan agenda. De vill att den ska finnas fler privata företag som tjänar pengar och nöjer sig med att titta på patientnöjdheten, mer djuplodande undersökningar om hur väl de nationella riktlinjerna för olika sjukvårdsområden efterföljs är man inte lika noga med. Man rusar gärna vidare med utförsäljningar och privatiseringar före mer noggranna utvärderingar är genomförda, kort sagt dogmatismen råder fortfarande hos de blå.

Så här skulle Lean kunna fungera i skolan.

Inom landstinget tittar man nu på en filosofi som hämtats från industrin som kallas Lean som i korthet handlar om att se över alla processer så att värdeskapande aktiviteter optimeras. Filosofin har ett mycket brett användningsområde, inom skolan skulle perspektivet kunna formuleras som att de aktiviteter som optimalt tar eleverna till måluppfyllellse av läroplansmålen ska sökas och genomföras. Leantänket utgår från de som är i verksamheten, så i skolans fall är elever och lärare nyckelgrupper för att identifiera värdeskapande aktiviteter. Skolans organisation ska flexibelt forma sig kring de reflektioner om värdeskapande som kommer från elever och lärare. En egen reflektion över vad som effektivt tar en elev till måluppfyllelse är att eleven får syn på det tänkande som krävs för att kunna uppvisa en förmåga eller färdighet. När man inte bara löst en uppgift utan också förstått varför man lyckats har något viktigt inträffat. Idealet är att eleven dessutom får en glimt av det tänkande som behöver övas för att lösa sådant man hittills inte lyckats lösa. Övningar i skolan som både övar förmågor och färdigheter och som innehåller en reflektion över det tänkande som används rymmer en enorm potential för värdeskapande. Men för att nå detta läge så är det annat som krävs. Eleverna behöver motiveras till att nå målen, de behöver få svar på den didaktiska varför-frågan. När eleverna förstår sammanhanget som kunskaperna man ska lära sig ingår i så ökar motivationen. Men för att lyckas motivera eleverna till att ta del av varför-frågan så behöver skolan klara att förmedla och få elevernas medhåll på vilka spelregler som gäller vid en undervisningssituation, såväl elevers som lärares bemötande måste då och då dryftas i syfte att denna situation ska bli optimal. Utöver dessa gruppdiskussioner så behövs individuella samtal mellan lärare och elever och mellan rektor och lärare. I några fall behöver kontrakt formuleras som följs upp. Den verkligt värdeskapande aktiviteten i skolan är lektionen, men för att den ska få ett kvalitativt värdeskapande innehåll krävs även andra aktiviteter.

Reflektioner angående avslöjandet i kvällens Uppdrag Granskning

I kvällens uppdrag granskning får vi lyssna till flera imamers råd till en kvinna om att hon inte ska polisanmäla misshandel, att hon inte ska vägra sex och att hon ska acceptera att mannen tar sig en ytterligare hustru. Det faktum att råden inte genomgående ser ut så här och att det finns andra riktningar inom islam, som t. ex sufismen som tar en helt annan hållning samt att den officiella hållningen också är annorlunda bäddar för att reportaget och uppmärksamheten kan bli en positiv kraft till förändring. Sverigedemokraterna kommer naturligtvis att försöka vinna terräng genom att generalisera dessa förfärliga värderingar så mycket det bara går. Värdkonservativa Sverigedemokraterna saknar generell trovärdighet som progressiv kraft för ökad jämställdhet, men kommer i denna fråga göra ett stort nummer av att muslimer förtrycker kvinnor. Att kvinnor förtrycks även av svenska män kommer man inte att lyfta. Till skillnad från arbetslöshetsstatistiken är "etniska svenskar" väl representerade i statistiken över såväl anmälda som dömda för misshandel, våldtäkt, ofredande och kvinnofridskränkning. Men på samma sätt som man inte ska göra misstaget att alltid tala om kvinnors våld så fort mäns våld tas upp så ska inte svenskars våld alltid lyftas så fort våld från andra etniska grupperingar kommer på tal. Därför vill jag ändå knyta ihop reflektionen genom att återvända till det viktiga med avslöjandet, att få till en skärpning bland muslimska företrädare, det är inte okej att sprida råd som innebär ett kvinnoförtryck, vilket dessutom är i strid med svensk lagstiftning.

Lider Europa av en spariverorsakad lågkonjunktur?

Europas ekonomi fortsätter att krisa. Ekonomiska stålbad påtvingas länder som levt över sina tillgångar. De länder som har bra ordning i sina finanser skryter ikapp om hur sparsamheten medfört att man därigenom slipper bita i det sura äpplet på såvis som skuldländerna. Men bedrar snålheten visheten? Fördjupas och förlängs den europeiska krisen och den genomgående höga arbetslösheten av att alla bejakar sparparadigmet? Finns det något som kan göras för att lätta något på Europas spariver så att ekonomin får något slags ekonomisk vitaminjektion så att det blir bättre fart på ekonomin, med ökad sysselsättning, ökade inkomster och därmed ytterligare ökad efterfrågan, kort sagt är det inte dags att avsluta Europas spariverorsakade lågkonjunktur?

Söndra och härska

Reinfeldts utspel om etniska svenskar i jobbdiskussionen ska ses mot bakgrund av en borgerlig ideologi som vill lägga över alltmer ansvar på individerna och alltmindre ansvar på det gemensamma. Det är därför man alltid vill skattesänka fram fler jobb och aldrig utöka resurserna till välfärdssektorn, ta Centerns förslag om välfärdens ransonering som färskt exempel. Ända sedan den borgerliga regeringen tog över regeringsmakten 2006 så har man varit skicklig på att dölja egna tillkortakommanden genom att försöka hitta syndabockar. Det har varit sossarna, myndigheter, världsekonomin, de sjuka, de arbetslösa. En annan strategi har varit att genomför större försämringar i välfärdssystemet som man sedan förbättrar något. Då genomför man systemskiftet samtidigt som man uppfattas som lyssnande. Privatiseringen av välfärden genomförs av de borgerliga på så vis att fokus hamnar på att snabbt sälja ut det offentliga utan att utvärdera konsekvenserna, sedan pekar man på att privata får högre nöjhetsindex som argument för att fortsätta, huruvida det finns anledning att vara nöjd är man inte lika noggranna att undersöka. När det offentlig på detta sätt åderlåts och får omställningsproblem får man till slut ett verkligt argument för att det offentliga är sämre. Söndra och härska. Sätt på dig kritiska glasögon så kommer du också att upptäcka denna strategi.

Den energipolitiska våndan

Hur mycket energi behöver vi idag och i framtiden? Vilka energislag ska vi satsa på? Den förnyelsebara energin är på stark frammarch och skulle naturligtvis kunna gynnas ännu mer genom politiska beslut om koldioxidskatter eller beslut om att stänga dörren för nybyggnation av kärnkraft. Samtidigt vågar vi inte riskera att hamna i ett läge där energin blir mycket dyr, med tappade jobb och tappad konkurrenskraft. Oljeberoendet måste brytas. Höjd bensinskatt väcker starka reaktioner, men samtidigt vet vi att oljepriset kommer att stiga kraftigt framöver. Om vi inte hittar sätt att ta oss bort från oljeberoendet kommer vi att få mycket stora problem framöver. Vågar vi satsa på en häst? Klarar de förnyelsebara energikällorna vårt energibehov till det pris vi vant oss vid? Hur mycket kan vi minska vårt energibehov genom ny teknik och nya beteenden? Mot bakgrund av alla komplexa frågor som behöver rätas ut vad gäller Sveriges energipolitik så skulle en förutsättningslös blocköverskridande diskussion vara välbehövlig.

Så här ser det ut nu. Vem har bästa politiken från nu och framåt?

Inga partier tillåts leva på gamla meriter. S har ingenting för att ha byggt upp välfärdssystemet i Sverige eller för att ha varit arbeterrörelsens politiska gren. M har ingenting för att ha genomfört jobbskatteavdrag och klarat de ekonomiska finanserna i en svår ekonomisk tid. De potentiella väljarna tittar på vilken analys partierna gör av samtiden och hur de vill göra förbättringar från nu och framöver. Principiella ideologiska utgångspunkter imponerar bara om dessa omsätts i en konkret politik som trovärdigt pekar ut en riktnimg som är i linje med ideologin. När partier kritiserar andra partiers politik så servar de egentligen upp för detta parti att förklara sin politik ännu bättre och inför en nyfiknare publik. Svaren på de kritiska frågorna är intressantare än kritiken. Mot denna bakgrund är det viktigt för partierna att skärpa upp sin argumentation och sin kreativitet. Det innebär också att det blir allt svårare att bli omvald eftersom ett val handlar om att lösa samhällsproblem. Det är alltid lättare att tro på ett oppositionellt alternativt förslag till lösning än på en aktiv, icke fungerande politik. Att hänvisa till alternativa orsaker än den förda politiken kan fungera, men risken blir att man upplevs vara nöjd med något som människor ser som ett stort problem. Att visa på hur förvärrat problemet kommer att bli med oppositionens politik kqn fungera, men här blir risken att man upplevs slå ifrån sig egna tillkortakommanden genom att attackera utmanaren. Och som sagt, hänvisningen till de egna meriterna fungerar inte om oppositionen har köpt det populärt genomförda. Om S köper genomförda jobbskatteavdrag och M köper en hög välfärdsnivå, finns inte så mycket att hämta där. De frgor som kommer avgöra valet är jobben, skatterna, välfärden och konkurrensutsättningen av den, energifrågan och infrastrukturfrågor. Frågor som kommer vara betydelsefulla för mindre partier är jämställdhetsfrågor, familjepolitik, flyktingpolitik, utrikes - och förvarspolitik, miljöfrågor utöver energifrågan.

Därför kvotering

Man kan fundera på varför det fästs så stor vikt vid att få en rättvis fördelning till uppdrag av olika slag utifrån ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning och geografi. Finns det inte en risk att man bygger in så stora begränsningar att det blir svårt att få tag i den individuella kompetens som eftersöks? Problemet är att det historiskt har visat sig svårt för heterosexuella vita män i övre medelåldern att upptäcka kompetens utanför denna egna gruppering. För att nå det läget där vi kan lita på att de som väljer ut inte kvoterar in sig själva, behövs därför en kvotering som till slut har uppnått en heterogen balans, där denna risk har minimerats. Hur vet man då att de olika grupperingarna inom det heterogena inte väljer sig själva? Till viss del är det just för att de gör detta som kvoteringen behövs, den heterogena gruppen tillförs kompetens i att se kompetens mer heterogent. När diskussionerna inom den heterogena gruppen på så viss stärkt kompetensen i att upptäcka kompetens heterogent så kommer tendensen att grupper väljer sig själv att suddas ut. Då når vi ett läge där varken den nuvarande kvoteringen eller den motverkande kvoteringen behövs.

Sedan kvinnor fått vara med och leda arbetarrörelsen har det blivit bråttom med byte...

Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson är två mycket kompetenta personer som kommer att göra ett mycket gott jobb med att leda den politiska och fackliga arbetarrörelsen. De ser både till att traditionella väljargrupper känner igen sig och återvänder, samtidigt som de har förutsättningar att attrahera nya väljargrupper genom smart pragmatisk politik som lockar mittenväljare, tydligaste exemplet är fokus på hur jobben ska växa för att säkra välfärden, istället för att hävda att jobben säkras genom att välfärden säkras, ett perspektiv som mer känns Vänsterpartiet. Det faktum att båda är vita heterosexuella män i övre medelåldern förpliktigar dock när det gäller att få trovärdighet i jämställdhets- hbt- och mångfaldsfrågor. Jag får känslan av att det sedan kvinnor sent i historien getts förtroendet att leda såväl den politiska som fackliga arbetarrörelsen, att det sedan dess har blivit mycket mer bråttom att byta, så att det blir männens tur igen. Frågan är hur bråttom det blir med nästa byte?

Detta protesterar jag emot!

Tänkte räkna upp sådant som det finns anledning att protestera emot strax, men innan dess en fundering. Är det ur kampen mot sådant som ger upphov till missnöje som politiken har sin relevans? Mitt eget engagemang handlar förutom att delta i en kamp mot orättvisor också om att politiskt värdera och analysera omgivningen, att påverkas och påverka i den spännande idedebatten. Nu över till en protestlista: Jag protesterar emot att: Ungdomar inte ges möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden som de borde. Skolbarn driver runt på stan istället för att vara i skolan. Tågen inte prioriterats bättre i samhällsekonomin. Alla människor inte hjälps till ett fungerande liv med försörjning och bostad. Att pojkar och flickor behandlas med gammeldagsa stereotypa föreställningar om kön. Att vi inte ger förnyelsebar energi den utvecklingskraft den förtjänar. Att vi inte stämmer mer i bäcken istället för i ån, alltså satsar mer på bevisat framgångsrikt förebyggande, hälsofrämjande arbete. Iden att förutsätta att människor är lata och behöver få en spark i baken för att masa sig upp. Den orättvisa fördelningen av ekonomiska resurser. Inte att det finns skillnader, utan de alltför irrationella orsakerna till skillnaderna. Att konflikter fortfarande i onödigt hög grad löses med krig. Att barn i världen och i Sverige, samt deras föräldrar lever i fattigdom. Att privata vårdgivare lyckats tjäna storkovan på vanvård. Får fylla på denna lista efterhand.

Vem ska man heja på inom idrotten?

Vilka ska man heja på inom idrotten? Det lag som kommer från samma geografiska område som man bor i eller är det andra faktorer som ska avgöra? Finns det ett idealt sätt att utföra sporten på? I så fall skulle sympatierna hamna hos det lag som man anser ligga närmst detta ideal. Eller så finns det flera olika ideal och så hamnar sympatierna hos det lag som respektive person bäst anser lever upp till det ideal som han/hon företräder. Jag har också märkt att det lätt blir så att man hejar på ett lag som man investerat mycket hejatid på. Man hejar på laget för att man hejar på laget helt enkelt. Vill avsluta denna reflektion genom att lansera en teori som tränare av lag kan dra nytta av. Inför ett perpektiv på ett ideal som gör laget värda att vinna. Då blir motivationen större än att nå individuella eller lagmässiga framgångar, då handlar det om något större.

Argumentationslinjen för lärarna

Utifrån dessa tre punkter anser jag lärarnas argumentationslinje borde föras:

· Vi gör ett bra arbete som i dagens komplexa samhälle får upp elevernas kunskapsnivå så pass som den ändå är.

· Trots detta är vi inte nöjda utan vill stärka elevernas kunskapsnivå ännu mer och är därför positivt inställda till att använda all tillgänglig arbetstid åt att utveckla vår undervisning, sättet vi organiserar oss på, dokumentationen som ger oss stöd i att utveckla vår undervisning, etc.

· Därför är det en god investering att höja lärarlönerna och lärarstatusen, för investeringen kommer vi använda för att i än bättre utsträckning utbilda Sveriges framtid.

Tankar vid morgontidningarna...

Morgontidningarna avklarade. Logiskt att värdekonservativa Kristdemokraterna vill avskaffa all individualisering av föräldraförsäkringen. Ett återskapande av ojämställdhet genom "fria" val i en ojämställd ekonomisk struktur passar konservativa Kd, Sd lär säkert haka på också. Läser också att moderaterna ger moteld i jobbdebatten, men det är argument som känns igen från de gamla moderaterna. Studiestöd till ungdomar som utbildar sig till jobb blir hos moderaterna bidrag som motverkar jobb. Att fungernde omställningsförsäkringar skulle kunna leda mot jobb föresvävar inte moderaterna, att det är lättare att söka jobb om man inte måste koncentrera sig på sin överlevnad. Blir också glad över kompromissen mellan kommunledningen i Arvika och ungdomarna om att avvakta stängningen av Arvika om det fridsstörande bilåkandet med musik på högsta volym mitt i natten upphör. Är fortsatt tveksam dock mot konsekvenserna av att stänga ner en stad...

Incitamentssamhället...

Läste ett intressant inlägg om hur vi människor förväntas ändra våra beteenden genom att incitamenten externt (t. ex genom politiska beslut)drar åt ett visst håll. Samtidigt så finns exempel där detta får motsatt effekt. När människor har en övertygelse som motverkas av externa faktorer så stärks övertygelsen att hålla emot snarare. Det finns säkert exempel som både stödjer och motbevisar detta. Slutsatsen måste dock bli att politiken har en viktig uppgift i att argumentera ideologiskt för förslag som förändrar ett incitament för att få dubbel effekt, dvs att människor inte bara tjänar på att göra på ett visst sätt utan också är övertygade om det rätta i att göra så.

Nyliberal feminism, så här ser den ut...

Då och då kan vi läsa debattartiklar från företrädare från svenskt näringsliv som har kommit på en bright ide. Jämställdheten kräver att facken släpper sitt grepp över individerna! När män och kvinnor bedöms som individer på rationella grunder så kommer olikheterna mellan män och kvinnor att försvinna! Problemet är bara att ojämställda ekonomiska strukturer och historiskt ojämställt tänkande har en tendens att göra denna rationalitet tämligen suddig. Försöken att söndra och härska på arbetsmarknaden har därför inte så mycket att hämta genom att plocka fram jämställdheten som tillhygge. För att kvinnors position ska kunna stärkas med hjälp av rationellt, förnuftigt tänkande krävs istället strukturella förändringar som t. ex en ökad individualisering av föräldraförsäkringen eller genom kvotering till bolagsstyrelser. Mäns kompetens i att upptäcka kvinnors kompetens behöver sig en knuff, sen kanske rationaliteten kommer...

Mitt drev mot Dagens Samhälles drev mot Caremadrevet...

I dagens dagens samhälle fortsätter man att "avslöja" myter om Caremaskandalen. Lite konsumentupplysning inför läsandet. Henry Stenson som är ny ordförande för Dagens samhälle var i höstas pr- konsult för Carema med uppdrag att rikta moteld mot Caremadrevet. Varken han eller företaget Second opinion lyckades finna några sakfel, varför heller aldrig någon begäran om rättelse kunde lämnas in. Enligt DN's redaktionschef så innehåller däremot DS artikelserie en rad felaktiga påståenden. Givetvis är det så att såväl drev som moteld är exempel på hur journalister hårdvinlar verkligheten för att stämma med en tes man vill förmedla. Inte olikt politiken...

Du har rätt Margrete Andresen

Vi har full förståelse över din förundran över att landstinget hanterar medborgarnas pengar så lättvindigt. Ditt exempel med de 8 miljonerna som efterskänks de privata vårdgivarna är dessvärre bara ett i en rad av exempel på sådant som ger upphov till förundran. Redan när den moderatledda sexpartimajoriteten tillträdde så ökade man kraftigt kostnaderna för den politiska ledningen med 6 heltidsanställda landstingsråd, ett för varje parti. Sen fyllde man på med en slarvig och onödigt dyr flytt till det nya landstingshuset. Där gör man numera dyra investeringar i Richtersalen som man vill använda till fullmäktigemötena, trots att det finns en beprövad lokal i bibliotekshuset som fungerar alldeles utmärkt. Lägg därtill på en oförmåga att leda landstinget mot en budget i balans, vilket föranledde en skattehöjning med 45 öre. Vi har inte någon principiell invändning mot att ta fram mer resurser till landtinget, men det ska vara ordning och reda i finanserna så att pengarna går dit medborgarna behöver de som bäst. Chockhöjningen med 100 % av priset för besöken till sjuksköterskor förundrar oss också, eftersom det strider mot principen om lägsta effektiva omvårdnadsnivå och dessutom motverkar landstingets förebyggande arbete. Det är sorgligt att se det landsting som S och V ledde mot såväl budget i balans som kortade vårdköer, nu hamna i en sexpartiröra, där alla vill ha allt, med ingen kommer att få det de vill eftersom styrningen och ledningen inte fungerar. Som du förstår delar vi din förundran…
Aina Wåhlund (S)
Kenneth Johannesson (S)

Landstingspolitiker från Arvika i landstingsstyrelsen

Att stänga en stad...

För att få bukt med fridsstörare nattetid, bilister som kör sina musikanläggningar i botten, så att stora delar av Arvika innerstads invånare får problem med nattsömnen, för att få bukt med detta så har kommunledningsutskottet beslutat föreslå kommunstyrelsen att stänga stora delar av Arvika från 23-04. Anledningen till att man inte lyckas rikta insatsen mot fridsstörarna är att lagstiftningen kräver att man kan bevisa vem som skruvat upp volymen. Genom att förbjuda bilkörning nattetid kan man bötfälla bort problemet. Men förslaget till beslut reser många frågor. Hur ska den som ska ta sig hem till sin bostad kunna bevisa att den bor i staden? Kommer föräldrar som ska hämta hem sina ungdomar som varit ute få dispens? Får man åka hem från vänner i stan efter 23? Har polisen rätt att rikta in sina insatser mot bilar med ljudanläggningar i botten samtidigt som man inte bryr sig om andra som överträder förbudet? Och även om vi får till svar att insatsen endast kommer att beröra fridsstörare så finns ju risken att människor för säkerhets skull håller sig hemma, vilket är en frihetsinskränkning. Går det inte att få en lagstiftning som gör föraren skyldig att framföra bilen utan att ljudstöra sin omgivning så att det går att rikta insatsen dit problemet är utan att riskera att utsätta oskyldiga för inskränkningar? Hur har andra städer med motsvarande problem löst situationen?

Centern måste ransonera i välfärden

Centerns ideer om att ransonera i välfärden är inte förvånande. Inte nog med att man tycks inse att de jobbskapande åtgärder som Centern är med och föreslår förutspås få små effekter, man inser också att satsningen på ett låglönesamhälle kommer att få negativa effekter på välfärdens finansiering. Vi Socialdemokrater tänker lite annorlunda. Vi tror att det går att sänka arbetslösheten genom bra samverkan mellan politik och näringsliv, genom förbättringar inom utbildning och därigenom också höja inkomsterna. Eftersom dessa åtgärder stärker välfärdens finansiering utan förändring av skattesatsen så kan vi ha ett annat synsätt på välfärden. Vi kan t. ex satsa på hälsoekonomi där ett effektivt förebyggande arbete inom vården minskar glappet mellan behov och resurstillgång.

Läraruppropet har kommit till Arvika

Läser i dagen Arvika Nyheter att kommunledningen uppvaktas av facket om att lärarnas löner måste upp utifrån det ansvar lärare har och utifrån att det är svårt att rekrytera lärare. Claes Petterson, kommunalråd (S) svarar att lärarlönerna måste upp för att lösa problemet, men att det måste ske utifrån den kommunala ekonomins begränsningar. Igår skrev jag om hur jag ser på vägen till lärares statushöjning. Jag menar att förbättrade löner och villkor måste kopplas till en motsvarande kvalitetshöjning av yrkseutövningen. Lyckas man med detta blir det också lättare som politiker att motivera att mer av medborgarnas pengar ska gå till förbättringar av lärarlöner och villkor. Skolans kvalitet är en nyckelfaktor för att klara samhällets stora utmaningar, arbetslösheten, vården, demokratin, näringslivet och freden för att ta några exempel.

Lärares statushöjning - vägen dit

Det talas mycket om lärares statussänkning. Det är svårt att rekrytera elever till lärarutbildningen. Läraryrket framstår i den offentliga debatten som ett tufft och lågt värderat yrke. Lärarna är själva mycket kritiska till vad man upplever som försämrade villkor, nya uppgifter påläggs utan att andra uppgifter dras ifrån. Ibland ser man de nya uppgifterna som viktiga, men tidsödande, ibland anser man att de tar bort fokus på det viktigaste, undervisningen. Den intressanta frågan med bäring på höjningen av lärarstatusen är huruvida dagens lärare är väl rustade för att klara sitt uppdrag, dvs. att förmå eleverna att uppnå målen i läroplanen. För att lyckas med detta måste läraren vara väl förtrogen med hur målsättningarna är formulerade, läraren måste finna en undervisning som på ett effektivt sätt tränar eleverna i de färdigheter, förmågor som läroplanen anger. Läraren måste också uppöva en skicklighet i att bemöta elever med mycket varierande attityder till att utsättas för undervisning, attityder som kan spåras till en mängd olika faktorer. Genom att förstå bakgrunden kan läraren effektivare finna framgångsrika sätt i sitt bemötande. Lärare behöver här jobba mycket mer med coachning så att lärare hjälper varandra i att analysera sig fram till bättre och mer fungerande bemötande. Läraren behöver också synliggöra elevens tankemässiga utveckling dels för att positivt förstärka och öka elevens motivation, dels för att ange en riktning för det fortsatta lärandet, eleven får en glimt av det hon inte ännu kan och förstår vilken träning som kommer att leda henne dit. Frågan om hur vi ska lyckas höja lärarstatusen blir en fråga om hur läraren kan förmås att matcha en sådan här kvalitetsbeskrivning. Är det genom höjda löner? Är det genom förbättrade villkor? Ja, det kan det vara, men bara om dessa förbättringar kopplas till motsvarande kvalitetsutveckling av yrkesutövningen. För samhället är en positiv utveckling av kvaliteten på lärandet och därmed lärarens status oerhört mycket värd. Själva nyckeln till samhällsproblem som arbetslöshet, välfärd, demokrati och fred ligger i utbildningens/skolans förmåga till kvalitetsutveckling. Mer utbildning är bra, men den verkliga nyckeln till framgång ligger i kvalitetshöjning.

Hur ska vi förhålla oss till tidsaspekten i den politiska debatten?

I söndagens partiledardebatt så märktes det att vissa diskussioner kräver en kritisk förmåga att bedömma vilken tidshorisont som gäller från ett politiskt beslut tills dess att verkligheten påverkas. I skolfrågan t. ex så viftar de borgerliga bort problem med resultat och likvärdighet utifrån att många av deras beslut inte har trätt i kraft och därför ännu inte kunnat ge någon positiv effekt. Samtidigt har en hel del beslut tagits och trätt ikraft. Ett annat exempel är frågan om ökande utsläpp och ökad användning av vindkraftsel. Vilka politiska beslut har bäring på dessa resultat, de före 2006 eller de efter? Självklart vill de styrande ge sken av att alla dåliga resultat kommer av neslut fattade före 2006 och att alla goda resultat kommer av beslut fattade efter 2006. Omvänt blir det för oppositionen. Härutöver finns också möjlighet att hävda att goda och dåliga resultat kommer av utvecklingen i omvärlden. För att underlätta för den potensiella väljaren så skulle jag vilja se betydligt mer att rationell argumentation. Varför tycker jag att ett visst politiskt beslut har fått en bra eller dålig konsekvens? Är detta argument relevant och hållbart? De politiska debattörerna underskattar emellanåt sin publik i detta avseende.

Partiledardebatten

Premiären för Stefan Löfven (S) gick bra. Debatten inleddes med den fråga han har velat rikta strålkastarljuset mot sedan han tillträdde, jobben. Löfven har ett försprång i denna debatt eftersom arbetslösheten inte har pressats tillbaka på det sätt Reinfeldt framställde saken före 2006. Det blir ihåligt när Reinfeldt argumenterar för just de åtgärder som testats med uppenbart klent resultat och inte hjälper det med en statistikexercis som vill göra gällande att åtgärderna faktiskt har varit bra. Då framstår Reinfeldt som nöjd över ett fenomen som allmänheten är djupt missnöjd över. Man imponeras heller inte över Reinfeldts raljanta ton mot förslag som är nya och oprövade mot denna bakgrund. Riktigt knepigt blir det när man å ena sidan vill anklaga S för att ha lagt sig nära de nya moderaterna när man samtidigt vill försöka framställa S som ett skattehöjarparti och bidragsparti. Löfvens argument om miljardrullning som t. ex den sänkta krogmomsen och den sänkta arbetsgivaravgiften som han istället vill satsa på innovationer och utbildning känns seriös. Fridolin (Mp) var i denna frågan skicklig på att spela in miljöfrågan som innovativ, jobbskapande och modern. Vänsterpartiet har dock lite bekymmer i jobbfrågan eftersom man lätt framstår som ekonomiskt lättvindig när jobb inom vård, skola och omsorg helt enkelt ska beskattas fram. I frågan om ekonomin lyckades Löfven avväpna Reinfeldt som ju till skillnad från jobbfrågan kan hänvisa till välskötta finanser i en stökig omvärld. S har inte för avsikt att överge det regelverk som S införde och som gav regeringen Reinfeldt exceptionellt goda ekonomiska förutsättningar inför finanskrisen. S vill också ha ordning och reda i finanserna, men vill göra mer för att få upp sysselsättningen som är nyckeln till välfärdsförbättringarna. Intressant var pensionsfrågan, där Löfven erkände att det kommer ta tid innan glappet tätas mellan arbete och tidigare genomfört arbete eftersom sysselsättningen prioriteras, ett indirekt erkännande av jobbskatteavdraget. Reinfeldt var inte sen att sticka mot detta, men får också problem med logiken när han vill sänka skatten för pensionärerna. Här var Åkesson rolig som poängterade att alla tycks vilja sänka pensionsskatten, men ingen gör det. I frågan om vapenexport till Saudiarabien var Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och i något mindre utsträckning Centern tydliga med att vapen inte ska exporteras till diktaturer. Punkt. Moderaterna och Socialdemokraterna pratar här istället om regelverk som ska tuffas till, men betonar också vikten av vapenexporten generellt för säkerhets – och försvarspolitiken. Här är en fråga där det blir tydligt att S och M är de partier som kandiderar som statsbärande. En eloge till Folkpartiets Björklund som lyste av ideologisk glöd i denna fråga för frihet och demokrati. I debatten om friskolorna och privata vårdgivare så lyste den vänsterpartistiska ideologiska glöden i försvaret av att behålla välfärdsresurserna i offentlig regi, medan i stort sett alla andra poängterade att det ska vara hårda regler, men tillåtet med såväl privat som offentligt. S vill att offentlighetsprincipen ska gälla även för det privata. Visst okritiskt vurmande för det privata alternativet syntes som vanligt från den borgerliga sidan. I skolfrågan för övrigt tände det aldrig riktigt till. Skiljelinjen handlar om resurstilldelningen, men i frågan om hur partierna vill komma till rätta med segregationen syntes litet. S vill ge i uppdrag att få till mer blandade grupper, de borgerliga är rädda om det fria skolvalet.

Dagens bloggtema: Landstinget

Dagens tema är landstingspolitik. Under bloggens första vecka har ett stort antal tidigare publicerade debattartiklar lagts ut under olika teman. Dessa har varit konkurrensutsättningen av välfärden, jämställdhet, välfärd, jobb, ideologi och EU. Från och med första dagen på bloggens andra vecka så kommer den istället fokusera på att kommentera sådant som är aktuellt.

Folkhälsoarbete – ett verktyg för ett attraktivare Arvika

På kommunfullmäktige i måndags genomförde vi som arbetat i framtidsgrupperna vår redovisning om hur vi ska lyckas vända den negativa befolkningsutvecklingen i Arvika. Vi lyfte fram massor av idéer om hur vi lokalt kan bidra till förbättrad infrastruktur, jobb, besöksnäring, kultur och bostadsbygge. Vi lyfte också vikten av att hålla en hög kvalitet inom vård, skola och omsorg samt vikten av en tydlig profil för Arvika som t. ex ”kultur och kalas”.  Jag gjorde ett kort medskick i fullmäktigedebatten om vikten av den goda folkhälsan som jag också skulle vilja utveckla lite mer. Folkhälsopolitik syftar till att se det friska och förstärka det och att arbeta för känsla av sammanhang, KASAM. Om vi lyckas förebygga ohälsa kan vi utveckla välfärden och även minska kostnaderna för den. För att lyckas med folkhälsopolitiken behövs ökad demokrati och delaktighet, minskade skillnader i levnadsstandard och väl fungerande trygghetssystem, men också ett tydligt fokus på förebyggande hälsoarbete. Arenor för folkhälsoarbetet är förskola/skola, arbetsplatser och frivilligorganisationer samt vård och omsorgsverksamhet. Genom systematik kan vi kommunpolitiker tillsammans med landstinget och andra aktörer ta oss närmre målet om god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Då behövs kartläggning, analys och åtgärder. Den sociala hållbarheten behöver bli en tydlig del av budgetarbetet. Det goda folkhälsoarbetet har ett värde i sig, men är en tillväxtfråga. Ökar medellivslängden ökar efterfrågan på varor och tjänster, lusten att investera ökar om man tror att man ska leva länge och vara frisk, i en frisk befolkning är fler i arbete och producerar mer och bättre varor och tjänster. Så ett viktigt område att utveckla om vi ska lyckas göra Arvika mer attraktivt och växande är det goda folkhälsoarbetet. En frågeställning som någon av kommunfullmäktiges framtidsgrupper skulle kunna ta sig an framöver skulle kunna vara: ”Hur kan kommunen använda ett gott folkhälsoarbete som verktyg för ett attraktivare, växande Arvika?”.

Kenneth Johannesson (S)

Nej till dubbleringen av distriktsköterskeavgiften

Värmlänningarnas plånböcker får kompensera landstingets bristande styre. Anledningen till att vi motsatte oss skattehöjningen på 45 öre var i korthet att vi anser att man först måste skaffa sig kostnadskontroll innan man tar ställning till förändringar av skattesatsen. Nu fortsätter den moderatledda majoriteten att göra livet dyrare för värmlänningen. Den borgerliga regeringen har från årsskiftet höjt gränsen för frikort inom sjukvården. Högkostnadsskyddet vid besök inom öppenvården är höjt från 900 kronor till 1.100 kronor och för läkemedel från 1.800 kronor till 2.200 kronor. Vi protesterade mot dessa höjningar och ansåg att redan utsatta grupper återigen drabbades av försämringar. Nu har den moderatledda majoriteten i landstinget i Värmland beslutat att höja avgiften för besök hos distriktssköterska från 100 kronor till 200 kronor. En höjning med 100%!!! De argument vi fick höra i fullmäktige handlade om att det blir enklare om alla avgifter är lika dyra, samt att några kronor hit eller dit inte spelar någon roll. Så här tänker vi: Det finns all anledning att fundera på vad denna borgerliga politik innebär och vad den leder till. Kanske kan man tänka på ett annat sätt? Det bästa för värmlänningen och mest ekonomiskt effektiva för samhället borde vara att förebygga ohälsa. Vi kallar det ibland för hälsoekonomi. Distriktssköterskor är en mycket viktig yrkesgrupp i det förebyggande arbetet. Sjuksköterskorna kan dessutom vara en avlastning för läkarna och vi vill gärna se en fortsatt utveckling av sjukvården där en allt större del av kvalificerade arbetsuppgifter förs över från läkare till sköterskor. På så sätt effektiviserar vi sjukvården på samma sätt som redan prövats inom t ex tandvården. Det finns t o m ett vedertaget begrepp för detta, Leon, lägsta effektiva omhändertagandenivå. Även Socialstyrelsen pekar på att kostnaderna blir betydligt lägre om landstingen kan använda andra yrkesgrupper än specialistläkare i det förebyggande arbetet. Under förra året presenterades Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder” som gäller för tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Riktlinjerna betonar bl a vikten av att förebygga sjukdom hos personer som ännu inte har utvecklat symtom eller sjukdom på grund av en ohälsosam levnadsvana. Nu är det upp till oss i landstingen att verkställa dessa riktlinjer. Det finns dessutom undersökningar som menar att betydande avgiftsskillnader har tröskeleffekter. Om vi vill ha en kostnadseffektiv sjukvård, där de nationella riktlinjerna tas på stort allvar och där distriktssköterskorna ges ett större ansvar, verkar det synnerligen dumt att höja avgiften för distriktssköterskebesöken med 100 %. Kanske skulle siktet istället vara inställt på avgiftsfritt?

 Aina Wåhlund och Kenneth Johannesson

Därför röstade vi nej till höjd landstingsskatt

Vi tackar för svaret från Margareta Jarlstedt och Peter Joensuu om hur moderaterna tänkte när de drev igenom höjd landstingsskatt. Skatteintäkter och bidrag räcker inte till kostnaderna, menar man. Nej det förstår vi. Er grönblå samverkan som tog över styret av landstinget efter valet tog flera kostnadsdrivande beslut. Den politiska organisationen svällde kraftigt med inte mindre än 6 landstingsråd på heltid. För att varje parti skulle få varsitt område att styra över så utökades organisationen med utskott och beredningar, vilket har skapat osäkerhet om vad respektive utskott och beredning ska ha för roll. En dyr (15 miljoner!) flytt till det nya landstingshuset fick högsta prioritet och man slängde gamla möbler och köpte nytt. Hälsovalet och valfriheten kostar och utan utvärdering vill man hasta vidare med ytterligare privatiseringar. Samtidigt vet vi att budgeten inte håller. År 2011 pekar mot en kostnadsutveckling på 120 miljoner över budget. Ni lyfter fram att verksamheten är satt under besparingstryck 2012, men varför så saktfärdiga med detta under 2011? Och det är väl ingen alltför järv gissning att besparingstrycket under 2012 påverkas negativt av att skatten höjdes med 45 öre.

Nu över till svaret på er fråga om hur vi i S tänker: Ett välstånd ska komma alla till del och fördelas så rättvist som möjligt. Det är socialdemokratisk politik och kallas solidaritet. Skatt har ibland varit ett viktigt medel för att nå detta mål. När vi under förra mandatperioden tillsammans med V höjde skatten med 25 öre var det för att korta vårdköerna, som var ett krav för att få ta del av statliga medel, och vi uppnådde detta mål. Vi jobbade också hårt med att hålla kostnadsutvecklingen nere och blev ett av de bästa landstingen på detta. Vi nådde plusresultat under alla fyra åren. En tydlig politisk ledning och ett systematiskt arbete ute i verksamheterna som lyste av kämpaglöd var framgångsreceptet. Vi ser många områden i landstinget som vi skulle vilja satsa extra på för att höja kvaliteten i värmlänningarnas hälso – och sjukvård men först och främst vill vi bromsa upp en skenande kostnadsutveckling och veta vart pengarna går. Vi fem s- landstingspolitiker från Arvika röstade därför nej till höjd landstingsskatt denna gång.

Aina Wåhlund Nils-Gunnar Andersson Gerd Karlsson Kenneth Johannesson Cecilia Mtuya

Hur tänkte ni nu Margareta Jarlstedt och Peter Joensuu?

Landstinget i Värmland och även flera av de värmländska kommunerna har ekonomiska problem.

Det finns ett växande behov av service och vård hos värmlänningarna som är särskilt påtagligt inom vården och äldreomsorgen. Detta skapar behov av resurser och problemet med resursbrist förstärks av det försämrade finansieringsstödet från staten. Dessutom innebär befolkningsutvecklingen i Värmland att skatteunderlaget krymper.

Landstinget i Värmland måste anpassa sin verksamhet till den ekonomiska utvecklingen. Precis som för de flesta värmländska kommuner måste verksamheten förändras och i vissa fall krympas när befolkningen och skattekraften minskar. För att klara detta måste det finnas en tydlig politisk vilja och kraft som ger signaler om att budgeten måste hållas och en politisk ledning som tar ansvar och beslutar om åtgärder om och när kostnaderna ökar mer än planerat. Att ta detta ansvar kan vara svårt och jobbigt för oss folkvalda politiker.

Det är då ytterst beklämmande att se och höra hur landstingets sexpartimajoritet agerar för att lösa våra gemensamma problem i Värmland. Utan föregående dialog med kommunerna och utan föregående egna interna diskussioner i landstinget kommer det en ide´ på kvällen före mötet med landstings-styrelsen. ”VI HÖJER SKATTEN!”

Är inte detta det yttersta beviset på att landstinget saknar en fungerande politisk ledning?

Den beslutade skattehöjningen med 45 öre kommer nu att föra upp Värmland och flera av de värmländska kommunerna till den absoluta skattetoppen i Sverige. Hur kan detta främja tillväxten och utvecklingen för Värmland och Arvika?

Hur tänkte ni nu inom moderaterna, Margareta Jarlstedt och Peter Joensuu?

Landstingsfullmäktiges Socialdemokrater från Arvika

Aina Wåhlund
Nils-Gunnar Andersson
Gerd Karlsson
Cecilia Mtuya
Kenneth Johannesson

Dagens bloggtema: EU

Bloggens sjätte dag och sjätte tema. Dagens bloggtema: EU. Imorgon landstinget...

EU behövs för att balansera kapitalet i vår globaliserade värld

Svar till Håkan Engvall, VF 5.12.
Håkan Engvall har inte mycket till övers för min EU-vision om att gripa EU-verktyget för att på politisk nivå ta ett medborgarperspektiv för att motverka kapitalets härjningar. Synd tycker jag. Tror att det vore bra om du krokar arm med mig istället. Vänstern bör lägga sin energi på att genom de folkvalda parlamenten på såväl nationell som EU-nivå kämpa emot de kapitalets härjningar som på olika områden utspelar sig framför våra ögon. Man hade såklart kunnat önska sig att den politiska kartan i Europa såg annorlunda ut, men skam den som ger sig! Låt mig dra en parallell till landstinget. Bara för att vi nu ser på hur regnbågsalliansen slarvar bort medborgarnas pengar på grund av en svag styrning så blir inte min slutsats att vi ska avskaffa landstinget. Jag vill hellre kämpa för att få folkligt stöd för en bättre styrning. Rätt använt är nämligen såväl landstinget som EU fyllt av möjligheter att förbättra livet för värmlänningen och europén.

Kenneth Johannesson (S)

Här får Euromotståndet lite motstånd...

Veine Wallin (Nej till EU, Värmland) har (i VF 28.11) helt rätt i att det är tur för Sverige att vi inte gick med i eurosamarbetet med tanke på den europeiska finanskrisen. Men det betyder inte att idén om ett valutasamarbete är dålig. Alla fördelar som räknats upp finns kvar. Att finanskrisen nu slår hårt mot Europa (och även Sverige!) beror på att man inte håller sig till reglerna för valutasamarbetet. För att idén ska fungera måste de deltagande länderna följa de upprättade spelreglerna. Det borde bli vår lärdom. Vad gäller Sveriges EU-inträde och alla miljarder Sverige betalat in i medlemsavgift så vill jag uppmärksamma Veine Wallin på att det i Sverige sedan dess pågår ett enormt stort utvecklingsarbete i mindre och större skala där EU finns med som medfinansiär. Min EU-vision handlar om att gripa tag i detta övernationella politiska verktyg för att ta upp den tappade tråden i Sveriges (och Europas) välfärdsbygge. I dagens genomglobaliserade värld så behöver det politiska verktyget som har medborgarens intressen för ögonen att skalas upp till europeisk nivå. Men då behöver Europas politiska vänster (och andra som tror på politiken som ett verktyg för medborgaren!) att resa sig och samlas runt denna vision. Då kan man också vinna makten över EU-verktyget.

Kenneth Johannesson (S)

Här får EU-motståndet lite motstånd...

Replik på signaturen BL:s insändare i VF den 25/5 med rubriken ”Sveriges självständighet monteras ner med EU-val

Signaturen BL hävdar att man avstår från att montera ner Sveriges självständighet genom att avstå från att rösta den 7 juni. Fel. Det framgår inte alls vad man tycker om man avstår från att rösta. Det är bara genom att rösta som du kan signalera vilken politik du vill ha. Men vad lägger du in i definitionen självständighet, BL? Är det att vi inte ska engagera oss för att ställa politiska krav på en globaliserad marknad? Ska multinationella företag få ställa länder och arbetare mot varandra? Är självständighet att vi ensamma ska motverka världsomspännande finanskriser? Får vi inte gå samman för att bygga smarta väg – och järnvägssystem över gränserna? Ska vi slopa projekt som får folken i Europa att upptäcka hur mycket som återstår att göra för att skapa jämställdhet? Får inte politiken skapa strategier för hållbarhet så att den fria rörligheten paras med tuffa miljökrav? Innebär självständighet att vi ska kapitulera i kampen mot skatteparadis? Eller att brottsbekämpning inte får samordnas? Kan Sverige ensamt stoppa människohandel och trafficing? Skola, barnomsorg och övrig välfärd ska avgöras i Sverige och tydliga gränser behöver sättas för EU:s makt, men nog är det väl vettigt att vi försöker hjälpas åt med gemensamma problem?

KENNETH JOHANNESSON, SOCIALDEMOKRAT

Tema: Ideologi

På bloggens femte dag är temat ideologi. Imorgon är temat EU. Tidigare teman har varit konkurrensutsättningen av välfärden, jämställdhet, välfärd och jobb.

Det politiska engagemanget - en ideologisk vattendelare

Gustav Fridolins ambition att en kvarts miljon människor skall delta i och påverka den politik Miljöpartiet tänker gå till val på år 2014 är bra tycker jag. För egen del är ambitionen att möta så många som möjligt kring ett deltagande i socialdemokraternas politik i kommun-, landstings-, europa- och riksdagsvalen 2014. Det partipolitiska engagemanget minskar och att partipolitiken professionaliseras, vilket ökar avståndet mellan väljare och valda. Högerideologerna har här en intressant lösning, nämligen att detta inte är ett problem. Det är bra att människor engagerar sig mindre politiskt, det som ska ändras är istället att politiker ska få mindre att bestämma över. Intressant – men dålig lösning. Intressant eftersom vi får en ideologisk bakgrund till varför högerpolitiker vill sälja ut statliga bolag, privatisera alltmer av välfärdstjänsterna, snåla med statsbidrag till kommuner och till viktig infrastruktur eller försämra pensioner och försäkringssystem. När människor följaktligen tappar tilltron till politiken som på alla dessa områden sviker medborgarna har den högerideologiska planen lyckats. Människor slutar att efterfråga en stark välfärd för alla medborgare utan riktar istället in sig på att hitta privata, personliga lösningar. Högerpolitik skapar högerpolitiska värderingar, gärna förklädda till apolitiska värderingar. Vi borde istället bryta denna utveckling genom att föra en politik som ger medborgarna större anledning att engagera sig politiskt, en politik som bygger samhället starkt, med hög kvalitet på utbildning, vård och omsorg, välutvecklat rättssamhälle och välfungerande infrastruktur och som under tiden som det återtar sin kraft börjar återställa orättfärdig straffbeskattning av pensionärer, urvattnade försäkringssystem och kulturtillgänglighet. Det går att göra människor mer engagerade i politiken om man tror på politikens kraft att tillsammans med andra krafter skapa ett gott samhälle. Som socialdemokrat tror jag på denna politiska kraft och det är min förhoppning att den återigen drivs av de många människornas engagemang för varandra.

Kenneth Johannesson (S)

Varken synd om SD eller Ny demokrati

Replik på Bertil Sundins debattartikel i VF 28/10

Bertil Sundin tycker synd om Sverigedemokraterna för han minns nu hur synd det var om Ny Demokrati som han var med och bildade. En viktig del av politiken handlar om hur man beskriver den politiska verkligheten och jag vill ta tillfället i akt att kontrastrera Bertils bild med min.
B. påstår att politiska partier inte vill locka väljare med egen politik utan genom att smutskasta motståndare. Sanningen är att politiker både argumenterar för sin egen politik och visar på faror och brister i motståndarnas politik. Du skriver att politiska ståndpunkter kränks efter att nyligen ha citerat Rousseau. Denne skulle ha vänt sig i sin grav om han hört ett sådant uttryck. Politiska ståndpunkter mår bra av att utsättas för konfrontation, men det ska så klart inte vara personangrepp eller negativa värdeomdömen som saknar grund i argumentation. Detta måste hållas isär från diskussionen om politikerförakt som handlar om att man ensidigt tar upp dåliga saker som politiker har gjort och hävdar att så gör alla politiker alltid, för övrigt något som Ny Demokrati ägnade sig mycket åt. När du påstår att det bedrivs en jakt på SD och att detta ingår i en skräckpropaganda skulle jag vilja påstå att du bedriver propaganda. Det som pågår är att SD:s politik konfronteras med motargument, vilket är en mycket nyttig del av demokratin. Argumentet att folk bör rösta så att SD:s relativa andel ska bli mindre utgår ifrån att man tycker att SD:s politik är dålig och vill minska inflytandet för den. Det finns massor av andra och säkert mycket bättre argument för att folk ska gå och rösta, men det är inte ett konstigt argument. Du använder ”allas lika värde” som argument för att man borde vara snällare mot SD, men det kanske är just denna princip man är orolig för med ökat SD-inflytande. Du kritiserar de underskott som framför allt genererats under borgerligt styre och inte minst medan ND var med i leken, men detta är ju knappast något att oroa sig mindre över med SD. I de kommuner där de har inflytande har de gjort sig kända för att rösta för såväl skattesänkningar som utgiftsökningar. Sen drar du såklart fram det gamla kommunistspöket och försöker slå i folk att dagens vänsterparti är av samma skrot och korn som kommunistregimer i avlägsna platser och tider. Socialdemokraterna har lyckats få igenom åtskilliga budgetar med Vänsterpartiet, budgetar som bättrat på läget avsevärt med den statsskuld du (och jag) oroar dig över. Och har du hört talas om någon på posten som inte gjort sitt jobb kan du väl polisanmäla händelsen. SD begär mandat för att komma in i riksdagen och då måste man tåla att bli granskade, det blir andra partier också. Att SD:s åsikter får så mycket mothugg kan ju bero på att väldigt många människor ogillar deras politik och det hoppas jag inte att du vill förbjuda?

KENNETH JOHANNESSON (S)

Ett val är också ideologiskt, moraliskt

Ett val handlar inte bara om vilket parti som är trovärdigast i att administrera Sverige mest effektivt. Eller som tros lösa arbetslösheten bäst eller som upplevs få bäst utfall per satsad skattekrona. Det är också ett ideologiskt val med olika uppfattningar kring centrala begrepp som jämlikhet, jämställdhet och rättvisa. Som socialdemokrat väljer jag marknadsekonomi framför planekonomi, den osynliga hand som fördelar resurser utifrån utbud och efterfrågan har visat sig överlägsen effektivitetsmässigt. Men marknadsekonomin lyckas vare sig fördela resurser jämlikt, jämställt eller rättvist. Många av de personer som får ett bra utfall vill gärna se sin privilegierade situation som förtjänad och tycker säkert att de som vill beskatta dem (utöver ett minimum för infrastruktur, polismakt och försvar) är avundssjuka för att de inte lyckas lika bra själva. Det är omöjligt att exakt avgöra vad som är förtjänat eller inte, jag tycker att mycket av såväl framgång som misslyckanden har med sådant som personerna inte kan rå för att göra. Man kan inte rå för vare sig att man haft turen att begåvas med osedvanligt säljbara förmågor eller oturen att inte vara bra på sådant som går att sälja. Samhället bidrar till större rättvisa genom att jämna ut skillnader än genom att spä på dem ytterligare. Ett smart sätt att rätta till oförtjänta ojämlikheter är att skapa en allmän service som tillfaller alla. På så vis kan man se till så att nya generationer alltid ges nya chanser och möjligheter. Det är inte så att någon gör något fel i en marknadsekonomi, det är bara det att systemet inte klarar att ta hänsyn till jämlikhet, jämställdhet och rättvisa. Det är därför moraliskt riktigt att samhället jämnar ut genom bra vård, skola, omsorg och hyfsad a-kassa och sjukkassa. Förutom att jämlikhet troligen är effektivare för ekonomin totalt sett, (det är effektivt i massproduktionens tidevarv att de många har råd att köpa varor t. ex) så är jämlikhet moraliskt riktigt. Så glöm inte att ett val också är ett moraliskt, ideologiskt val.

Kenneth Johannesson (S)

Tankefel hos SD

Jag har ofta påpekat att SD definierar svenskhet utifrån vad den inte är, vilket för SD blir lika med det otäcka som man tycker sig se i det främmande, men i VF lägger Runar Filper ut texten lite mer. Han skriver att det svenska influerats men fått en egen form som måste särskiljas från andra kulturer. Det är här SD gör ett tankefel. Det svenska slutar aldrig vid en given tidpunkt att influeras av det yttre, det svenska är istället en social konstruktion där vi alla i ständiga samtal bildar en intersubjektiv bild av Sverige och i detta samtal ingår alla, ingen utesluts.

KENNETH JOHANNESSON (S)

Dagen tema: S-märkt jobbpolitik

Dag 1: Konkurrensutsättningen av välfärden, 6 artiklar.
Dag 2: Jämställdhet, 8 artiklar.
Dag 3: Välfärd, 5 artiklar.
Dag 4: Jobben, 6 artiklar.

Imorgon blir temat ideologi...

Därför har S en bättre politik för fler i jobb

Det finns flera aspekter som gör den socialdemokratiska jobbpolitiken bättre än regeringens. S anser att arbetslösheten mer beror på att det saknas arbete än på att individerna engagerar sig för lite eller fel på arbetsmarknaden. S är tydligare med att politiken har stora möjligheter och ett stort ansvar för att minska arbetslösheten. S har inte en ideologisk agenda för att föra över resurser från det gemensamma till individerna. Detta innebär att sänkta skatter inte är det enda verktyget i den socialdemokratiska verktygslådan för fler i jobb. När S vill förbättra matchningen mellan arbetslösa och lediga platser så är snarare kompetenshöjning än sänkta ersättningsnivåer i fokus. Sämre villkor i arbetslöshetsförsäkringen löser nämligen inte problemet med arbetskraftsbrist. Även arbetsgivare behöver kompetenshöjning för lyckade anställningar. Det är viktigt att ha realistiska krav på de sökande och att den egna personalen kompetensutvecklas. De svåraste utmaningarna är den långvariga arbetslösheten (som ökat lavinartat under nuv. reg.) och de särskilt utsatta grupperna. Även om man bör pröva riktade insatser (läs inte lönesänkning!) så är den viktigaste åtgärden att generellt pressa ner arbetslösheten. Utöver sådana kompetenslyft som tar fasta på förbättrad matchning bör också arbetsmarknadspolitiken spela en viktig roll när det gäller att göra de viktiga förstärkningar som behövs inom vård, skola, omsorg och infrastruktur. Samhället kan och bör bidra till ökad efterfrågan. Dels för att få ner arbetslösheten, dels för att höja kvaliteten på välfärden.

Kenneth Johannesson (S)

S-märkt jobbpolitik

Svar till Jan-Evert Rådhström (M), VF 14.2

Vi har en alliansregering som slår sig för bröstet och anser sig föra en bra politik för fler i jobb. Istället för att problematisera att sysselsättningsgraden är lägre 2012 mot 2006 så väljer man att vinkla statistik för att framställa den förda politiken i bättre dager än vad den är. Man lyfter fram att antalet sysselsatta har ökat istället för att ta en minskande sysselsättningsgrad på allvar. Det verkar vara viktigare för moderaterna att bli omvalda än att ta fram verktyg som faktiskt minskar arbetslösheten. När moderaterna talar om fler i jobb är det alltid genom att sänka skatter som jobben ska skapas. Vi socialdemokrater har ingenting emot att sänka skatter som betalar sig själva genom att fler kommer i arbete, men vi har också högre ambitioner för att höja utbildningsnivån i samhället. Detta för att medborgarna ska ges förutsättningar att klara ökade kompetenskrav. När fler genom ökad kompetens får arbete ökar också deras inkomster, vilket leder till att välfärden får mer resurser utan att skatten behöver höjas. Du har helt rätt, Jan-Evert Rådhström, det är jobben som är nyckeln till välfärden. Men S vill inte välja vägen att göra människor fattiga och otrygga så att de blir beredda att erbjuda sin arbetskraft åt företagen till låga löner. Vi vill stärka medborgarens position på arbetsmarknaden och vi har inga ideologiska skygglappar mot att använda gemensamma resurser för att lyckas med detta.

Kenneth Johannesson (S)

Slutreplik kompetens vs. låga löner

Slutreplik om låga löner.
Johan Strandberg fortsätter vårt replikskifte genom att påstå att kvaliteten inom till exempel äldre- och handkapp­omsorgen blir bättre om vi sänker skatten och lägstalönerna och avfärdar konkurrens genom kompetens. För det första tror jag att kompetens är en viktig ingrediens i äldre – och handikappomsorgens kvalitet och för det andra så finns det inte tillräckligt med folk i landet för att din ekvation ska gå ihop. Det krävs enormt många fler jobb för att, trots sänkning av skatter och löner, få fram lika eller mer resurser till välfärden. Du måste ju också kompensera för de välfärdsjobb som de sänkta skatterna tar bort. Om, mot förmodan, låga löner skulle generera så många jobb som krävs för att uppfylla din ekvation så finns det ett problem, det finns inte så många människor i landet. Erkänn att den förbättrade kvaliteten i äldre- och handkappomsorgen som du pratar om gäller för de som framöver har råd att betala för den via privata försäkringar. Kanske för den arbetsgivare som med ditt system får tillgång till billigare arbetskraft.

Kenneth Johansson (S)

Sänk inte priset på människan, höj hennes kompetens

Johan Strandberg anser i en replik (i VF 22/7) att det inte går att konkurrera med kompetens så som vi tidigare har kunnat och vill lägga skulden för detta på skatter och a-kassa. Jag delar varken din pessimism eller analys. När skatter används för att stärka landets kunskapsnivå och när vi har en fungerande omställningsförsäkring så bedriver vi en politik som just stimulerar till konkurrens genom kompetens istället för genom låga löner. Du försöker framställa det som att jag enbart vill ha arbeten för välutbildade, men det jag vill ha är en politik som ger individerna möjligheter till egen utveckling och till jobb. Politiken ska användas för att värna allmänintresset, inte ett särintresse som att försörja arbetsgivare med lågavlönad arbetskraft. Mot din pessimism som går ut på att vi är så illa tvungna att gå ner i löner för att kunna få några jobb och vi blir så illa tvungna att montera ner välfärden när nationalinkomsten sjunker. Mot denna pessimism står min vision om att vi genom sammanhållning och satsningar på att stötta individerna i förverkligandet av sina drömmar bygger ett starkt samhälle där vi både klarar en högkvalitativ välfärd och ett rimligt skattetryck.

Kenneth Johannesson (S)

Jobb och välfärd

Replik till Mattias Johansson

Enligt Mattias så är välfärd, jämställdhet och solidaritet något som kommenderats fram om de politiska besluten kommer från vänstern. Det från de borgerliga kommenderade politiska beslutet om jobbskatteavdragen ser Mattias som solidariskt med hänvisning till att man ska kunna leva på sin lön.
Men om du hävdar att det nästan är omöjligt att leva på en lön, hur tror du då att de som saknar lön ska klara sig? Jag påstår att de sänkta ersättningsnivåerna i samhällets trygghetssystem har förvärrat den ekonomiska krisen. När människor som lever med små marginaler får ännu mindre att röra sig med får vi en direkt effekt av minskad efterfrågan. Denna vägs inte upp av skattesänkningarna eftersom dessa också för med sig ett ökat sparande. Visst är det trevligt att kunna öka sitt sparande, men jag förstår inte vari solidariteten ligger när jobben försvinner? Du pratar om inlåsningseffekter som missgynnat låginkomsttagare att ta steget in på arbetsmarknaden. I själva verket rymmer detta prat en dold agenda från de borgerliga. De nya jobb som ska skapas i det borgerliga Sverige är låglönejobb. Sänkta trösklar och lägre ambitioner för utbildning ska försörja arbetsgivare med låglönearbetare. Vi blir alltfler som får svårt att klara oss på vår lön i det borgerliga Sverige. Med lägre skattekraft och lägre skatter ska vi alltså möta de stora utmaningar som välfärden står inför.
Passiviteten i att undsätta kommuner och landsting under krisen har redan visat att skattesänkningar är viktigare än välfärdsjobb. Jobbskatteavdraget har dragit isär det svenska folket i en svår tid och inneburit försämringar i trygghetssystem och välfärd när detta behövts som allra mest. Detta blir för mig aldrig solidariskt.

KENNETH JOHANNESSON (S)

Tema: Välfärd

Dagens tema är välfärden. En del av de publicerade artiklarna har några år på nacken, men det ideologiska innehållet är mycket aktuellt i en tid när den borgeliga regeringen dag ut och dag in, år ut och år in sedan 2006 genomför ett systemskifte i Sverige där vår (s)venska modell succesivt fasas ut.

Låt oss återställa den (s)venska modellen

Den svenska modellen handlade om att balansera en fri marknadsekonomi med en väl utbyggd offentlig sektor. Dels råder en kraftfull symbios mellan offentligt och privat, det tydligaste exemplet är kanske företagens behov av en välfungerande infrastruktur av till exempel vägar, järnvägar och utbildning. Dels uppnås en rättvisare fördelning. När marknaden fördelar görs detta utifrån säljbarhet. Orättvisor som uppstår rättas i viss mån till genom att skatter tas ut till det gemensamma.

Dessutom innebär en stark offentlig sektor att alla, oavsett bakgrund, ges mer likvärdiga möjligheter att förverkliga sina drömmar. Detta motverkar också kriminalitet som ibland blir ”utanförskapets” ventil. Genom att offentliga välfärdstjänster alltmer privatiseras suddas till viss del gränserna ut mellan offentligt och privat, men vi får inte glömma att det fortfarande är det offentliga Sverige som är uppdragsgivare åt privata välfärdsföretagare. Det vilar ett tungt ansvar på politikerna att ta ett medborgarperspektiv när välfärdstjänsterna alltmer styrs utifrån kund och företagsperspektivet. Alliansregeringen håller på att genomföra ett systemskifte sedan 2006. Systemskiftet handlar om att kraftigt ändra i balansen mellan den fria marknadsekonomin och den offentliga sektorn på den senares bekostnad. Ideologin bakom detta är minska på statens makt över individen. Man ser en motsättning mellan individens möjligheter och en stark offentlig sektor. Jag håller med om att det finns risker med en stark stat och en stark offentlig sektor, det finns till exempel alltid en risk att man blir mindre effektiv när man hanterar gemensamma pengar jämfört med när man hanterar sina egna pengar. Men lösningen är inte att minska på det offentliga för då riskerar vi fördelarna med den ovan nämnda symbiosen, rättvisare fördelningen, möjligheterna för alla att förverkliga sina drömmar, motverkandet av kriminaliteten och medborgarperspektivet. Lösningen måste istället handla om att utveckla den offentliga sektorn så att den blir skickligare på att motverka sina inbyggda risker, det finns ju revision till exempel. Alliansregeringen gör ett stort nummer av att ekonomin i Sverige går bra i en omvärld där det går allt annat än bra och vill naturligtvis få oss att tro på att det är deras förtjänst. Men det är faktiskt Göran Perssons förtjänst. Under hans styre genomfördes ett ekonomiskt stålbad som både gav alliansregeringen ett bra utgångsläge och en viktig insikt om stabila finanser. I Sverige har vi därför möjlighet att diskutera fördelningen av en god ekonomi. Låt oss därför utnyttja den goda ekonomin i Sverige till att återställa den (S)venska modellen. I båda alternativen är finanserna i ordning, men det borgerliga systemskiftet hotar symbiosen mellan offentligt och privat, ersätter medborgarperspektivet med ett kund- och företagsperspektiv, ökar klyftorna och utslagningen och därmed också kriminaliteten. Låt oss i stället satsa på infrastrukturen i form att till exempel utbildning  vägar och järnvägar. Ett konkurrenskraftigt Sverige, med stöd av en stark offentlig sektor klarar dessutom att hålla ett lägre skattetryck. Vilket väljer du, ett Sverige med stark offentlig sektor och lågt skattetryck eller ett Sverige med svag offentlig sektor och lågt skattetryck?

Kenneth Johannesson (S)

Ris och ros till Björklund

Jag tänkte börja med att skicka en sosseros till Björklund för att den nya läroplanen, LGR 11 blev riktigt bra. Oron för att fokus på mätbar fakta skulle ersätta fokus på förmågor besannades inte, tvärtom förtydligar LGR 11 hur man som lärare ska jobba med förmågor, bra!

Nu över till ris. Skolan som helhet är inte prioriterad av alliansregeringen. En tredjedel av reformutrymmet används till sänkning av restaurangmoms. Man satsar hellre resurser på att öka marginalerna för vissa företagare än på skolan. Pratet om vad man vill prioritera inom skolan skymmer inte att skolan som helhet har låg prioritet hos alliansregeringen. Hos Björklund syns inte skolans resursbrist. Istället vill han slå i oss en förvrängd verklighetsbild som i korthet går ut på att sossar har gett lärare order om att genomföra en flummig undervisning som har skapat kaos. Konkret yttrar sig detta socialdemokratiska flummeri numera i att S vill ha betyg ett år senare än folkpartiet! Dimridån om skolflummet används för att dölja varför den borgerliga regeringen inte vill satsa på skolan. Orsaken ligger i en ideologi som handlar om att resurser ska finnas hos individerna, inte hos den offentliga sektorn som skolan är en del av. Det är också i denna ideologi som vi hittar orsakerna till den alltför okritiskt genomförda etableringen av friskolor, där man lockar elever med bärbara datorer och McDonaldsmat, eller genom misstänkta ”snällbetyg” snarare än med hög kvalitet. Att resurser återfinns hos privata företagare är finare än att de återfinns i den offentliga sektorn. Den bästa ekonomiska stimulans man kan genomföra i ett hotfullt konjunkturläge är att satsa på vår framtid, eleverna. Om vi menar allvar med att det är kompetens snarare än låga löner vi ska satsa på (förutsätter att politiker företräder folket och inte snäva företagsintressen!) så måste vi gå från ord till handling. Det livslånga lärandet har aldrig varit viktigare. Det måste alltid finnas en möjlighet att utbilda sig till jobb. Det är en viktigare åtgärd än att strypa arbetslösas ekonomi. När satsningarna på skolan bär frukt kommer vi att upptäcka att Sverige står sig starkt, oavsett konjunktur. Och genom de relativt högre inkomster satsningen på utbildning ger så lägger vi grunden för att hålla skatterna nere, men utan att göra avkall på den viktigaste faktorn för ett starkt samhälle, en hög kunskapsnivå.

Kenneth Johannesson (S)