måndag 7 maj 2012

Partiledardebatten


Premiären för Stefan Löfven (S) gick bra. Debatten inleddes med den fråga han har velat rikta strålkastarljuset mot sedan han tillträdde, jobben. Löfven har ett försprång i denna debatt eftersom arbetslösheten inte har pressats tillbaka på det sätt Reinfeldt framställde saken före 2006. Det blir ihåligt när Reinfeldt argumenterar för just de åtgärder som testats med uppenbart klent resultat och inte hjälper det med en statistikexercis som vill göra gällande att åtgärderna faktiskt har varit bra. Då framstår Reinfeldt som nöjd över ett fenomen som allmänheten är djupt missnöjd över. Man imponeras heller inte över Reinfeldts raljanta ton mot förslag som är nya och oprövade mot denna bakgrund. Riktigt knepigt blir det när man å ena sidan vill anklaga S för att ha lagt sig nära de nya moderaterna när man samtidigt vill försöka framställa S som ett skattehöjarparti och bidragsparti. Löfvens argument om miljardrullning som t. ex den sänkta krogmomsen och den sänkta arbetsgivaravgiften som han istället vill satsa på innovationer och utbildning känns seriös. Fridolin (Mp) var i denna frågan skicklig på att spela in miljöfrågan som innovativ, jobbskapande och modern. Vänsterpartiet har dock lite bekymmer i jobbfrågan eftersom man lätt framstår som ekonomiskt lättvindig när jobb inom vård, skola och omsorg helt enkelt ska beskattas fram. I frågan om ekonomin lyckades Löfven avväpna Reinfeldt som ju till skillnad från jobbfrågan kan hänvisa till välskötta finanser i en stökig omvärld. S har inte för avsikt att överge det regelverk som S införde och som gav regeringen Reinfeldt exceptionellt goda ekonomiska förutsättningar inför finanskrisen. S vill också ha ordning och reda i finanserna, men vill göra mer för att få upp sysselsättningen som är nyckeln till välfärdsförbättringarna. Intressant var pensionsfrågan, där Löfven erkände att det kommer ta tid innan glappet tätas mellan arbete och tidigare genomfört arbete eftersom sysselsättningen prioriteras, ett indirekt erkännande av jobbskatteavdraget. Reinfeldt var inte sen att sticka mot detta, men får också problem med logiken när han vill sänka skatten för pensionärerna. Här var Åkesson rolig som poängterade att alla tycks vilja sänka pensionsskatten, men ingen gör det. I frågan om vapenexport till Saudiarabien var Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och i något mindre utsträckning Centern tydliga med att vapen inte ska exporteras till diktaturer. Punkt. Moderaterna och Socialdemokraterna pratar här istället om regelverk som ska tuffas till, men betonar också vikten av vapenexporten generellt för säkerhets – och försvarspolitiken. Här är en fråga där det blir tydligt att S och M är de partier som kandiderar som statsbärande. En eloge till Folkpartiets Björklund som lyste av ideologisk glöd i denna fråga för frihet och demokrati. I debatten om friskolorna och privata vårdgivare så lyste den vänsterpartistiska ideologiska glöden i försvaret av att behålla välfärdsresurserna i offentlig regi, medan i stort sett alla andra poängterade att det ska vara hårda regler, men tillåtet med såväl privat som offentligt. S vill att offentlighetsprincipen ska gälla även för det privata. Visst okritiskt vurmande för det privata alternativet syntes som vanligt från den borgerliga sidan. I skolfrågan för övrigt tände det aldrig riktigt till. Skiljelinjen handlar om resurstilldelningen, men i frågan om hur partierna vill komma till rätta med segregationen syntes litet. S vill ge i uppdrag att få till mer blandade grupper, de borgerliga är rädda om det fria skolvalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar