Replik till Mona Smedman

Därför behövs en vägslitageavgift

Mona Smedman ondgör sig (18/10 i AN) över att Socialdemokraterna vill införa en vägslitageavgift, som hon kallar kilometerskatt. Detta är enligt Smedman inte förenligt med en hållbar tillväxt.

Den tunga lastbilstrafiken står för runt 60 procent av vägslitaget men bara för 25 procent av vägskatterna.

Med en avståndsbaserad vägslitageavgift får vi ett viktigt verktyg för att finansiera en bättre tranportsinfrastruktur. För säkra exportindustrins transportbehov och få en fungerande arbetspendling behöver vi både ökad kapacitet och kvalitet i transportsystemet.

Vi får också rättvisare villkor inom åkeribranschen. I dag betalar utländska åkerier ingen avgift när de kör i Sverige medan svenska åkare får göra detta i Tyskland och Polen.

Vi främjar en positiv miljöomställning. Åkare som investerar i nya lastbilar med bättre avgasrening ska främjas genom en lägre avgift. Och så får vi en bättre konkurrensneutralitet mellan väg, järnväg och sjöfart.

Branscher eller geografiska områden där alternativ till lastbilstransporter saknas kommer att undantas.

Det går inte att möta alla utmaningar vi står inför med skattesänkningar. Verkligheten är härvidlag alliansens största motståndare. Högre arbetslöshet råder trots år av ständigt fokus på skattesänkningar. Den här åtgärden är i högsta grad förenlig med en hållbar ekonomisk tillväxt i hela landet.

Kenneth Johannesson (S)

Replik Robin Smedman

 

Bra att du vill veta hur, roligt att mina påståenden kittlat ett intresse av att få veta mer om sättet S kommer att genomföra förbättringar.

En höjning av värdet på arbetskraften får vi när vi satsar på utbildning. När människor utbildar sig eller vidareutbildar sig ökar de möjligheten dels att få ett jobb, dels att få ett bättre betalt jobb. Det finns många vakanser på arbetsmarknaden. Att dessa inte besätts beror mer på att de arbetslösa inte har den kompetens som efterfrågas än på att de inte gids söka jobben för att deras arbetslöshetsersättningar är för höga.

Vad gäller folkhälsan är det viktigt att vi inser sambandet mellan ojämlikhet och hälsa. De med låga utbildningsnivåer och låga inkomster har betydligt större hälsoproblem och vad värre är. De erhåller också sämre vård. Vården förmår idag inte utjämna olikheter i hälsoutfallet. Tvärtom. I borgerligt styrda Stockholm är det allra tydligast hur de med de högsta inkomsterna gör flest läkarbesök, trots att behoven är mycket större hos de med de lägre inkomsterna. Men mönstret syns i hela landstingssverige. Här krävs en tydligare prioritering så att vi får en mer rättvis vård.

Sjukvårdens resurser behöver också förstärkas så att förutsättningarna att jobba förebyggande ökar . Många sjukdomar idag är livsstilsrelaterade, men också tydligt kopplade till utbildnings – och inkomstnivå. Dels förebygger vi genom att med t. ex skolan, vården utjämna, snarare än spä på denna ojämlikhet, dels förebygger vi genom att vården får tid att jobba med förebyggande arbete i det direkta mötet med patienterna.

Skolans negativa trend bryter vi genom att satsa resurser för att anställa fler lärare i skolan. Och genom att lägga mer fokus på att åtgärda elevers kunskapsluckor snarare än att ständigt och på olika sätt dokumentera dem. Genom att tydliggöra rektorns ansvar för pedagogisk utveckling och för personal.

Tråkigt att du ser rött när du ser förslag som syftar till ökad jämställdhet. Vid beslutstillfället över vilken tid män och kvinnor delar mellan ansvar för barn och försörjning har vi idag en ekonomisk struktur som styr valet i ojämställd riktning, vilket återskapar denna struktur. Samma struktur gör att män väljer män till styrelserummen, trots att mer jämställda styrelser presterar bättre ekonomiskt.

Kenneth Johannesson (S)

Min politiska riskanalys av klimathotet

Replik Anders Bystedt:

Det är sunt att påpeka att forskare befinner sig inom ett forskningsparadigm. Det finns exempel inom vetenskapshistorien på hur paradigm ifrågasatts och ersatts av ett nytt istället. Darwins utvecklingslära och Gallileos heliocentriska världsbild är två kända exempel.

Men vad innebär det för oss politiker när vi ska ta ställning till klimathotet? Ska vi tänka så här: Det finns en viss möjlighet att en övervägande majoritet av världens forskare fastnat i ett felaktigt paradigm. Klimathotet kan visa sig vara felaktigt beskrivet av forskningen. Låt oss därför inte utsätta oss för det stora hotet att (kanske i onödan) införa ett hållbart, grönt samhälle som riskerar att minska arbetslösheten!

Det är säkert sant att det kommer att satsas enorma summor pengar för att försöka undanröja klimathotet. Som politiker är jag beredd att chansa på att forskarna har rätt och samtidigt verka för att Sverige lägger sig i framkant i en utveckling som kommer att ge inkomster och arbetstillfällen.

Kenneth Johannesson (S)

Det här får vi om vi byter regering

 

·       En utgångspunkt för fler i jobb i att det saknas arbetstillfällen snarare än att individer engagerar sig för lite.

·       En höjning av värdet på arbetskraften istället för en sänkning av priset på den.

·       En matchning på arbetsmarknaden som fokuserar på kompetenshöjning snarare än försämringar i ersättningsnivåer.

·       En fokus på förbättrad folkhälsa snarare än försämringar av sjukersättningar.

·       En sjukvård som ges bättre förutsättningar att både förebygga och vårda.

·       En minskad snarare än ökad barnfattigdom.

·       En skola som ges förutsättningar att vända en negativ utveckling av skolresultat till en positiv.

·       En skola som förmår utjämna skillnader i socioekonomisk bakgrund bättre genom att ALLA får den hjälp de behöver.

·       En bättre jämställdhetspolitik där verktyg som minskade ekonomiska klyftor, ökad individualisering av föräldraförsäkringen och kvotering till styrelserummen finns med i verktygslådan.

·       En bättre miljöpolitik där ett avståndstagande mot nybyggnation av kärnkraft ger de ickefossila energislagen den skjuts de behöver för att konkurrera ut framför allt olja, gas och kol. Och där innovationer som kraftfullt minskar vår negativa miljöpåverkan tas i bruk.

·       En politik som tar fasta på att vi som individer ges större utvecklingsmöjligheter om vi hjälps åt.

 

Kenneth Johannesson (S)

Auktoritet hellre än auktoritär

Replik till Anders: Du vill ha en auktoritär lärare som hindrar bråkstakar att störa skötsamma. Jag vill ha en lärare med auktoritet istället. Det är en lärare som förmår att fånga upp även ”bråkstakarnas” intresse för skolan. Den främsta anledningen är att ”bråkstakarnas” skolgång också är viktig. Hur fångar man då upp ”bråkstakar”? Inte tror jag på att vara auktoritär. Det leder bara till att eleven känner sig illa omtyckt, vilket riskerar att skapa en negativ spiral. Då tror jag mer på att försöka nyfiket ta reda på hur ”bråkstaken” tänker och föra reflekterande samtal som förhoppningsvis mynnar ut i ett begynnande intresse för skolarbetet. Det är i denna pedagogiska kompetens som auktoriteten sitter.

Många av skolans mål handlar om att kunna delta aktivt såväl muntligt som skriftligt. Dessa egenskaper kan inte skrämmas fram utan kräver ett respektfullt bemötande från alla parter, även läraren. I det akuta läget kan en lärare behöva köra ut en elev som stör, men då är det jätteviktigt att försöka reda ut vad som skulle kunna leda till att det fungerar kommande lektion. Då måste eleven känna sig omtyckt och respekterad. Först då kan eleven också börja tycka om och respektera. För mig är detta effektivitet, inte flumskola.

Kenneth Johannesson

(M)er skatt, (m)indre hälso – och sjukvård

Svar till Willy Ekmark (10 juli): Jag kan konstatera att du i det M-ledda landstinget betalar mer skatt, men får mindre hälso – och sjukvård. Orsakerna är flera.

·        Kostnaderna för hälsovalet/primärvården har ökat kraftigt samtidigt som besöken minskar samtidigt som akutsjukvården inte avlastas. Vården har heller inte blivit mer jämlik. Analysen måste komma före besluten. Trots detta vill man hasta vidare med privatiseringar. C har målet att 50 % SKA vara privat.

·        Omställningskostnader till följd av hälsovalet har lett till bonusutbetalningar till privata vårdgivare. Verkstaden som gjort av med mindre pengar fick ingen gratifikation eftersom detta är egenregi.

·        Apropå konkurrensutsättning så upphandlar majoriteten sjukvårdsrådgivning från Medhelp trots kritik och trots att konkurrens saknas. Landstinget fick inte ens lägga ett eget bud, vilket S föreslog.

·        Man köper in dyr operationsrobot och dyr ambulanshelikopter i hopp om medfinansiering. När denna uteblir blir notan för värmlänningarna skyhögt högre än den skulle behöva bli.

·        Flera byggprojekt drar över kraftigt ekonomiskt, exempelvis det nya landstingshuset, vars fullmäktigelokal dessutom saknar mycket av det som fanns i den tidigare lokalen.

·        Man dubblar kostnaden för att besöka en sjuksköterska.

Listan kan göras längre och den ser ut att bli längre för var dag den M-ledda majoriteten styr landstinget i Värmland. Det måste blir en bättre relation mellan vad värmlänningen betalar och vad värmlänningen får.

Kenneth Johannesson (S)

Landstingspolitiker

Konstruktiva S-förslag för skolan

 

Bengt Lund skriver en konstruktiv och bra insändare där vi som deltagit i skoldebatten på insändarplats uppmanas att bättre beskriva hur vi tror att vi når en bättre skola och ger själv några konstruktiva förslag. Låt mig sammanfatta några konstruktiva förslag som vi trots allt tagit upp från S:

·        Mindre klasstorlekar tror vi kommer höja skolresultaten. Problemet med för låg andel behöriga lärare är något som ingår att lösa när ett sådant här mål sätts upp. Höjda löner är ett sätt, men det är också viktigt att yrket upplevs attraktivt i övrigt och då kan mindre klasser i sig vara ett sätt.

·        Resurser ska fördelas rättvist så att stöd ges utifrån elevers olika behov. Vi anser att det fria skolvalet och en alltför ohämmad friskoleutveckling har lett till ökad segregation och vill mota detta genom en mer restriktiv friskolepolitik och genom att göra extra satsningar på skolor med sämre resultat.

·        Skolpolitiken behöver förbättras genom både nationella och lokala beslut. Oavsett om skolan är statlig eller inte så har staten ett tungt ansvar för att ge förutsättningar för likvärdighet och goda resultat.

·        Lärares administrativa arbete tar för stor plats och behöver minskas till förmån för arbete med elever. Vad som minskas måste vara tydliggjort.

·        Fokus ska ligga på att åtgärda och avhjälpa elevers kunskapsbrister snarare än på att dokumentera dem.

·        Vi är noga med att alla elever ges det utbildningsstöd som krävs för att komma in på arbetsmarknaden. Därför vill vi att gymnasiet ska ge högskolebehörighet.

·        Ändamålsenliga lokaler och bra läromedel behövs.

Vi har också nämnt kompetensutveckling, skolutveckling och utvecklat resurspedagogiskt tänk. Det finns såväl i Sverige som utomlands massor av inspirerande och spännande sätt att jobba med elevers olika särskilda behov. Ett strukturerat arbete med utvecklingsfrågor är mycket väsentligt för att lyckas förbättra skolan. Jag ser personligen hellre att rektorer delegerar vissa administrativa uppgifter till förmån för att tillsammans med lärarna hitta innovativa sätt att utveckla skolan på.

Kenneth Johannesson (S)

Socialdemokraterna vill minska klasstorlekarna

Replik till BN: BN påpekar helt riktigt att mindre klasser leder till bättre skolresultat, varför Socialdemokraternas förslag om 4000 nya lärare borde falla i smaken. Socialdemokraterna har en tydlig inriktning mot minskade klasstorlekar, vilket vi tror kommer höja skolresultaten. Sen får inte klasserna bli för små och resurserna måste fördelas rättvist så att stöd ges utifrån elevers olika behov.

Kenneth Johannesson (S)

Skolans ansvar är kommunalt och nationellt

Replik Frödin/Öjstrand: Man kan inte se skolan enbart som ett kommunalt ansvar och problemet med fp-förslagen är att de måste finansieras genom försämringar av andra delar av skolan eller andra delar av den kommunala välfärden. Ser vi skolpolitiken i den helhet den måste ses kan vi konstatera att vi med socialdemokratisk politik såväl nationellt som lokalt kan genomföra förbättringar utan att samtidigt tvingas göra försämringar i andra delar.

Men i Arvika har vi varit överens om att lärarna har för mycket administrativt arbete. Vi har också varit överens om det uppdrag som förvaltningen fått, utifrån att se på vad som skulle kunna tas bort av det administrativa arbetet, utifrån elevens bästa. Detta beslutades i enighet i Lärande och stöd utskottet.

Aina Wåhlund (S)

Nils-Gunnar Andersson (S)

Kenneth Johannesson (S)

De 4000 lärarna är finansierade och minskar gruppstorlekarna på förskolan

Anders anser att socialdemokraternas förslag om 4000 nya lärare är populistiskt och att ökade resurser eller mindre klasstorlekar saknar betydelse samt ifrågasätter hur detta är finansierat. Anders anser samtidigt att gruppstorlekarna på dagis är för stora. Då kan jag glädja Anders med att en ansenlig andel av de nya lärarna som socialdemokraterna har med i sin budgetsatsning ska bidra just till att minska gruppstorleken på förskolan. Förslaget är fullt finansierat med bibehållet överskottsmål. Socialdemokraterna prioriterar detta framför nya jobbskatteavdrag, krogmomssänkningar och bolagsskattesänkningar etc.

Kenneth Johannesson (S)

Den negativa skolutvecklingen behöver brytas av en ny skolpolitik

 

Replik till Frödin/Öjstrand. Hur många regeringsår anser Frödin och Öjstrand att den borgerliga regeringen behöver för att skapa någon sorts förändring i skolan? Efter snart 7 års regeringsinnehav är skolans problem fortfarande socialdemokraternas fel. Handlingskraft och ansvarstagande är knappast en passande beskrivningar på den regering som ni ställer er bakom.

Kinesiska pedagoger kopierar nu den ”socialdemokratiska skolan” eftersom man inser att katederpedagogiken är omodern, vilken ju Björklund istället velat drömma sig tillbaka till. Påståendet om att vi socialdemokrater ser eleverna som ett kollektiv utan att se till individen är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Vi har sedan länge varit inne på det spår kineserna nu härmar där individens utveckling sätts i fokus.

Vi har däremot ett kollektivt ansvar för att bryta ungdomsarbetslösheten och en viktig åtgärd är att varje individ stöttas till den kunskapsnivå som krävs för att ta plats på arbetsmarknaden. Fp och alliansen sänker utbildningskraven för elever som man inte anser har förmåga till längre utbildning. Detta trots att vi ser att långtidsarbetslösheten bland unga ökar på ett mycket oroväckande sätt. Man kan ju spekulera i om det finns förhoppningar om att det därigenom ska skapas en låglönearbetskraft. Sverige har dock små utsikter att bromsa arbetslöshet genom låga löner. Höjd kompetensnivå är istället vad som krävs för att få ner arbetslösheten.

Skolans nuvarande fokus på betyg och bedömning leder till stress och till att såväl lärare som elever riskerar att missa viktiga kunskaper som inte låter sig fångas på nationella prov som kontrollrättas eller i ständiga dokumentationer som sätts i pärm. Risken finns att vi blir bättre på att formulera åtgärdsprogram och upptäcka brister än på att åtgärda och avhjälpa dessa brister.

Vi socialdemokrater har satt ett mål om att alla elever ska gå ut grundskolan med godkända betyg och att vi ska halvera andelen som inte gör det till 2020. Detta ska vi klara i Arvika och med en S-regering som satsar mer resurser på skolan tillsammans med de prioriteringar vi gör i kommunen kommer vi med råge lyckas nå detta delmål. Det finns många områden att utveckla för att höja skolresultaten. Utöver lärarlöner behövs ändamålsenliga lokaler, bättre läromedel, mindre klasstorlekar, kompetensutveckling, skolutveckling, utvecklat resurspedagogiskt tänk osv.

Aina Wåhlund (S)

Nils-Gunnar Andersson (S)

Kenneth Johannesson (S)

Låt oss engagera oss för att maximera mervärdet på vårt EU-medlemskap

Just hemkommen efter en EU-praktikvecka i Bryssel skulle jag vilja delge några tankar om Sveriges relation till EU. Under supervalåret 2014 kommer vi att byta ut många viktiga representanter i EU. Europaparlamentet ska ha nya ledamöter, varav 20 från Sverige. Sveriges ständiga representation i Bryssel, vår största utlandsmyndighet, ska besätta ett Rosenbad i miniatyr. Vi avgör vilka ministrar som ska ingå i ministerrådet och vilken statschef som ska ingå i Europarådet. Vi kommer dessutom välja representanter för Sveriges kommuner och landsting i EU.

EU fungerar som ett gigantiskt nätverk av tyckande och utöver, de ovan uppräknade politiskt tillsatta representanterna, finns mängder av företrädare för olika intressen. Den mäktiga kommissionen består av tjänstemän som försöker bringa ordning i en värld av lobbyism av olika dignitet. Ur denna svårgenomträngliga labyrint av tyckande kommer resultat som påverkar oss i Sverige i mycket hög grad, ibland nämns siffror som att 60 % av de beslut som påverkar oss i vår vardag härstammar från EU.

Det har alltså stor betydelse vilka representanter vi väljer. Vi kan genom EU få medfinansiering till projekt som utvecklar och förbättrar såväl offentlig som privat eller ideell sektor. Vi kan stärka medborgerliga fri – och rättigheter i Europa och utanför. Vi kan kyla ner ekonomiska kriser och konflikter i Europa och utanför. Vi kan stoppa allt från skatteparadis till trafficing. Vi kan bidra till ett mer hållbart, jämlikt och jämställt samhälle i Europa och utanför. Vi kan smörja vår infrastruktur vad gäller såväl vägar, järnvägar, flyg som utbildnings – och hälsosystem. Allt för att skapa ett mer välmående Europa. Och naturligtvis paradgrenen, den fria rörligheten. Vi kan bidra till att den svenska saltsjöbadsandan växlas upp till Europanivå så att fack och arbetsgivare träffar bra och välavvägda avtal.

Vi kan, skriver jag, och erkänner att EU långt ifrån lyckas få ut sin fulla potential, Nobels fredspris till trots. Vi måste engagera oss mer i vilka representanter som vi anser bäst får ut Sveriges maximala mervärde av medlemskapet, men som också förmår höja blicken ovanför direkta mervärden och som lotsar oss till ett demokratiskt, hållbart, fredligt, jämlikt, jämställt och ekonomiskt välmående Europa.

Kenneth Johannesson

Kommun – och landstingspolitiker (S)

Den negativa skolutvecklingen måste brytas nu, inte 2018!

Replik till Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin:

Nej, det är inte befängt att påstå att skolresultaten har sjunkit de senaste 6 åren eftersom de har gjort just det. En oförmåga att ta till sig verkligheten (vi minns ännu Reinfeldts påstående om att ungdomsarbetslösheten var en synvilla) påverkar också Fp och alliansen i ansvars – och förtroendefrågan.

Trots att man inte håller med om att resultaten sjunker garderar man sig med att det i så fall inte är Fp´s fel och lyfter sådant inom skolpolitiken som tar lång tid att få effekt på. Men man är som regering och skolminister ansvarig för skolan här och nu. Inte bara för skolan 2018!

S lägger här och nu ett förslag om 4000 fler lärare för att mota tillbaks de dåliga skolresultaten i Sverige. Det behövs fler lärare och mindre klasser så att pedagogerna får den tid som behövs i mötet med eleverna för att ta dem mot målen. Det vi då får en effekt på 2018 är en minskad ungdomsarbetslöshet, men då måste vi vända den negativa skolutvecklingen (som faktiskt existerar!) NU.

Kenneth Johannesson (S)

Låt S vända utvecklingen i svensk skola

Sveriges välstånd är i högsta grad beroende av våra möjligheter att konkurera på världsmarknaden. Vi är ett litet exportberoende land. Exporten är beroende av kvalificerad arbetskraft, kreativa och initiativrika människor som kan skapa produkter, starta nya företag, och exportera till andra länder. Detta kräver kvalificerad och utbildad arbetskraft.

Den svenska skolans dokumenterade tillbakagång är inte bara ett hot mot den enskilda människans möjligheter att få leva ett utvecklande och innehållsrikt liv utan också ett direkt hot mot vårt välstånd. Svensk skola är allt sämre på att bryta sambandet mellan klassbakgrund och kunskapsresultat. Det blir allt större skillnader mellan olika skolor. Björklunds skolpolitik har ett överdrivet fokus på att elever ständigt ska bedömas, bedömas och åter bedömas. När lärarens administrativa börda därigenom ökar samtidigt som skattesänkningar ständigt prioriteras, så blir det mycket svårt att ge elever hjälp och stöd efter behov. Detta, i kombination med en ohämmad friskoleutveckling, har gett en ökad segregation. Resultatet blir en utsortering av elever.

Men vi gör eleverna en björntjänst om vi inte ger full högskolebehörighet åt alla oavsett gymnasieval. Visar det sig att det som krävs för att komma in på arbetsmarknaden är en högskoleutbildning så får inte vägen dit göras för lång.

Vi socialdemokrater vill och ska vända utvecklingen i svensk skola. Alla elever ska nå målen i grundskolan och delmålet är att halvera andelen elever som inte gör det fram till år 2020.

Vi behöver en skola som ger alla elever de nödvändiga kunskaperna och en tro på sig själva.

Skolan ska inte vara ett sorteringsverk. Vi socialdemokrater kommer inte att tillåta några dåliga skolor - resurserna måste fördelas så att lärare och övrig personal kan ge alla elever den utbildning som ger fullständiga betyg och tillgång till vidareutbildning.

Det går att förbättra skolan. Det går att få ner arbetslösheten. Men det kräver en ny regering.

Aina Wåhlund, Nils-Gunnar Andersson och Kenneth Johannesson (S)

Har vi inte duktiga och engagerade lärare i Arvika?

Svar till Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin (Fp):

Som vanligt skyller folkpartistiska politiker på S för det mesta som inte fungerar bra. S pekas ut som boven till att resultaten i den svenska skolan har haft ständigt sjunkande resultat de senaste 6 åren, trots att Björklund suttit vid rodret. Och visst är det väljarna som avgör förtroende – och ansvarsfrågan, men detta med att skylla över ansvar på andra är, utöver det jag pekade på i förra repliken, också något väljaren bör ha med i sin bedömning.

Vad gäller Fp´s yrkande om att lokalt satsa på lärarlöner är jag som såväl lärare som S-politiker kluven. Med en högre prioritering av välfärden som sådan kan höjda lärarlöner kombineras med andra viktiga åtgärder för att höja skolresultaten som t. ex högre lärartäthet, mindre klasser, bättre läromedel. Fp vill ensidigt höja lärarlönerna och antyder faktiskt att det inte är vi som jobbar nu som är duktiga och engagerade. Det är de som jobbar tillsammans med oss eller istället för oss, om lönerna höjs, som är detta.

Vad gäller min enkla retorik om Fp´s omsvängning vad gäller administration så vill jag ge Listbeth Öjstrand och Gösta Frödin helt rätt. Fp´s politik där fokus mer hamnar på bedömning och sortering istället för på att ge alla förutsättningar att nå målen kräver en djupare analys som jag gärna återkommer till…

Kenneth Johannesson (S)

Folkpartiet har låg trovärdighet om lärarlöner och administration

Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin (FP) skriver i AN 22/4 att de vill ha högre lärarlöner och mindre administration. Vad gäller frågan om lärarlöner så kritiseras Stefan Löfven för att han inte tog upp lärarlönerna i en debattartikel i DN. Det kan ju bero på att han med sin fackliga bakgrund känner till att löner bestäms av parterna på arbetsmarknaden. Politiken påverkar däremot förutsättningarna och där ser vi genomgående en folkpartistisk prioritering av skattesänkningar framför investeringar i utbildning. När man tyckte att det började bli fantasilöst med ytterligare jobbskatteavdrag blev det krogmoms och bolagsskatter. Och om man nu från folkpartiets sida tycks tro att man som partiledare kan höja lärarlöner är det ju anmärkningsvärt att detta inte bara verkställs. Ni har ju er partiledare som utbildningsminister!

Över till administrationen. Folkpartiets symbolpolitik har som bekant skapat väldigt mycket administration samtidigt som resultaten i skolan sjunker år efter år. Nu vill man vinna sympatier för att man vill göra om och göra rätt. Att försämra och sedan återställa något har emellertid blivit så genomgående hos den borgerliga regeringen att tankarna går till Joakim von Anka. Han mådde dåligt över att konkurrenterna hade rabatt och ville ogärna sänka priset så han höjde med 100 procent för att sedan ge en rabatt på 50 procent.

Kenneth Johannesson (S)

Här får du några S-förslag Olof

”Hur gör vi Sverige och Arvika till ett mera ekonomiskt och humanare samhälle att bo i” Så löd uppmaningen från Olof Lindh (M) i AN 25/3.

Här kommer ett svar från S: Utgångspunkten för S politik för fler i jobb är att det saknas arbetstillfällen snarare än att individer engagerar sig för lite. Vi vill höja värdet på arbetskraften istället för att sänka priset på den. Därför la S betydligt mer pengar på utbildning än M i sin senaste skuggbudget. Vi socialdemokrater tror på politikens möjligheter och ser därför politikens ansvar för att minska arbetslösheten.

För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden behövs inte försämringar i ersättningsnivåer. Det löser inte problemet med obesatta vakanser. Det behövs kompetenshöjning, inte minst hos arbetsgivaren så att anställningar blir mer lyckade.

Och för att förbättra folkhälsan och därmed öka antalet arbetade timmar behövs inte försämringar i sjukersättningen. Då behövs istället ett brett arbete för att utjämna människors socioekonomiska situation. Ju jämlikare samhälle desto bättre mår människor i dem. Och vill vi bädda för en bättre framtid så gör vi klokt i att minska, inte öka barnfattigdomen.

För att bryta en ökande långtidsarbetslöshet behövs förutom riktade insatser att arbetslösheten GENERELLT pressas tillbaka. Då krävs samverkan med näringslivet, men också åtgärder som ökar efterfrågan på arbetskraft. En klok satsning är vården, skolan, omsorgen och infrastrukturen. När dessa satsningar bär frukt får samhället in mer skatt vid samma skattesats, vilket ger en positiv spiral.

Jag är glad att Arvikas arbetsmarknadsenhet dagligen kämpar för att agera stötdämpare åt den politik som nu förs på nationell nivå, men ser också fram emot ett förbättrat, utvecklat arbete för att bryta, inte minst ungas arbetslöshet, när såväl riksdag som kommun drar åt samma håll efter val(s)egrar 2014.

Då får vi det du efterfrågade Olof, ett mer ekonomiskt och humanare samhälle att bo i, i Sverige, i Arvika.

Kenneth Johannesson (S)

Jämställdhet - en checklista

ü  Kvotera till styrelserummen – Akademiska och andra meriter stämmer inte med den manliga dominansen. Män kvoterar in män, därför måste samhället skapa en motstruktur.

 

ü  Individualisera föräldraförsäkringen – Kvinnor tjänar mindre (och har sämre pension) än män. Därför blir det lönsammare för kvinnan att vara hemma med barnen. Därför fortsätter kvinnor att tjäna mindre än män. Och männen ges inte samma förutsättningar till sitt föräldraskap.

 

ü  Anställ genuspedagoger i förskola och skola - Genuspedagogiken måste lämna läroplanen och bli levande verklighet i förskolans och skolans verksamhet. Dags att problematisera de traditionella könsrollerna.

 

ü  Ge lika mycket bidrag till föreningar med dominans av tjejer, kvinnor som pojkar, män - Lyckas genuspedagogiken göra flickor och pojkar mer fria i tanken kommer dessutom dominansen minska.

 

ü  Minska klyftorna – Jämställdhet och jämlikhet hänger ihop. Ökade klyftor ökar också klyftorna mellan män och kvinnor. Kvinnor återfinns i de lägre inkomstgrupperna. Åtminstone till dess att ovanstående jämställdhetsreformer fått effekt.

 

ü  Hjälp män och kvinnor (och deras barn) ur relationsvåld – Samverka mellan kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer och bygg upp verksamhet som gör det lättare att finna en utväg. Våldet är individuellt, relationellt, men också komplext. På den komplexa nivån påverkar ökad jämställdhet såväl vägen ut som vägen in i en dålig relation med inslag av våld.

 

Kenneth Johannesson (S)

Det är inte krisen utan politiken som är proble(m)et

Jan Wettmark försöker ge sken av att S inte erkänner att vi har och har haft en ekonomisk kris. Socialdemokraternas kritik mot M´s politik handlar ju om hur man hanterar krisen och vilka effekter detta handlag har fått. Sänkningen av nivåerna i omställningsförsäkringarna vid arbetslöshet och sjukdom har, givet att vi har ekonomisk kris, orsakat fler socialbidragstagare. Wettmark envisas med att kalla omställningsförsäkringar för bidrag, antagligen för att de som råkat ut för arbetslöshet eller sjukdom ska förstå att de gör detta för att parasitera. Men det som är mottagande av ekonomiskt bistånd till följd av att man inte klarar en egen försörjning, har ökat som en direkt följd av Moderaternas politik, dels försämringarna i trygghetssystemen, dels oförmågan att skapa sysselsättning. Och i kölvattnet av detta har barnfattigdomen ökat. Sverige går bra ekonomiskt får vi höra av Wettmark, men då är det ju ännu mer beklämmande att man inte gör något mer åt arbetslösheten och det ökade ekonomiska biståndsmottagandet och barnfattigdomen. Alliansbudgeten för 2013 innehåller ingenting radikalt för att ändra på detta prekära läge. Man skruvar lite här och lite där och tycks i huvudsak vara nöjd med den politik man har fört. Vi socialdemokrater vill satsa Sverige ur krisen genom utbildning, innovationer och genom att återupprätta den trygghet och det hopp människor behöver för att lyckas.

Kenneth Johannesson (S)

Moderater trixar med statistiken

Wettmark påpekar, intressant nog, att det inte bara är Moderaternas sjukförsäkringspolitik som orsakat ökningen av socialbidragen. Han erkänner (fast med lite andra ord) att man också misslyckats med sin skolpolitik och integrationspolitik! Wettmark påpekar att förändringen av sjukförsäkringssystemet bidragit till att ohälsotalen sjunkit. Vad Wettmark inte tar upp är att många av de vi nu ser som socialbidragstagare, men som är sjuka, i statistiken förbättrat ohälsotalet! Över hälften av de som utförsäkras har lika eller mindre än de hade under sin sjukskrivning. Många av dessa söker efter att de fattiggjort sig socialbidrag. Statistiken fångar inte upp alla, en del lever på sin sambos inkomst t ex. Någon tar ut sin ålderspension i förtid. I projekt där socialsekreterare arbetat med utförsäkrade har man funnit många som bedömts ha rätt till socialbidrag. Skräckexemplet är när socialtjänsten får försörja mycket sjuka personer som återförts till sjukförsäkringssystemet med sin sjukpenning fastställd till noll kronor. Moderaterna borde se samhällsproblem i vitögat istället för att trixa med statistik. Då kan inriktningen börja handla om att hjälpa sjuka till ett värdigt liv eller att göra människor friska och arbetsföra på riktigt och inte bara i statistiken. Och det går att göra detta utan stupstock!

Kenneth Johannesson (S)