fredag 1 november 2013

Replik till Mona Smedman


Därför behövs en vägslitageavgift

Mona Smedman ondgör sig (18/10 i AN) över att Socialdemokraterna vill införa en vägslitageavgift, som hon kallar kilometerskatt. Detta är enligt Smedman inte förenligt med en hållbar tillväxt.

Den tunga lastbilstrafiken står för runt 60 procent av vägslitaget men bara för 25 procent av vägskatterna.

Med en avståndsbaserad vägslitageavgift får vi ett viktigt verktyg för att finansiera en bättre tranportsinfrastruktur. För säkra exportindustrins transportbehov och få en fungerande arbetspendling behöver vi både ökad kapacitet och kvalitet i transportsystemet.

Vi får också rättvisare villkor inom åkeribranschen. I dag betalar utländska åkerier ingen avgift när de kör i Sverige medan svenska åkare får göra detta i Tyskland och Polen.

Vi främjar en positiv miljöomställning. Åkare som investerar i nya lastbilar med bättre avgasrening ska främjas genom en lägre avgift. Och så får vi en bättre konkurrensneutralitet mellan väg, järnväg och sjöfart.

Branscher eller geografiska områden där alternativ till lastbilstransporter saknas kommer att undantas.

Det går inte att möta alla utmaningar vi står inför med skattesänkningar. Verkligheten är härvidlag alliansens största motståndare. Högre arbetslöshet råder trots år av ständigt fokus på skattesänkningar. Den här åtgärden är i högsta grad förenlig med en hållbar ekonomisk tillväxt i hela landet.

Kenneth Johannesson (S)

Replik Robin Smedman

 
Bra att du vill veta hur, roligt att mina påståenden kittlat ett intresse av att få veta mer om sättet S kommer att genomföra förbättringar.

En höjning av värdet på arbetskraften får vi när vi satsar på utbildning. När människor utbildar sig eller vidareutbildar sig ökar de möjligheten dels att få ett jobb, dels att få ett bättre betalt jobb. Det finns många vakanser på arbetsmarknaden. Att dessa inte besätts beror mer på att de arbetslösa inte har den kompetens som efterfrågas än på att de inte gids söka jobben för att deras arbetslöshetsersättningar är för höga.

Vad gäller folkhälsan är det viktigt att vi inser sambandet mellan ojämlikhet och hälsa. De med låga utbildningsnivåer och låga inkomster har betydligt större hälsoproblem och vad värre är. De erhåller också sämre vård. Vården förmår idag inte utjämna olikheter i hälsoutfallet. Tvärtom. I borgerligt styrda Stockholm är det allra tydligast hur de med de högsta inkomsterna gör flest läkarbesök, trots att behoven är mycket större hos de med de lägre inkomsterna. Men mönstret syns i hela landstingssverige. Här krävs en tydligare prioritering så att vi får en mer rättvis vård.

Sjukvårdens resurser behöver också förstärkas så att förutsättningarna att jobba förebyggande ökar . Många sjukdomar idag är livsstilsrelaterade, men också tydligt kopplade till utbildnings – och inkomstnivå. Dels förebygger vi genom att med t. ex skolan, vården utjämna, snarare än spä på denna ojämlikhet, dels förebygger vi genom att vården får tid att jobba med förebyggande arbete i det direkta mötet med patienterna.

Skolans negativa trend bryter vi genom att satsa resurser för att anställa fler lärare i skolan. Och genom att lägga mer fokus på att åtgärda elevers kunskapsluckor snarare än att ständigt och på olika sätt dokumentera dem. Genom att tydliggöra rektorns ansvar för pedagogisk utveckling och för personal.

Tråkigt att du ser rött när du ser förslag som syftar till ökad jämställdhet. Vid beslutstillfället över vilken tid män och kvinnor delar mellan ansvar för barn och försörjning har vi idag en ekonomisk struktur som styr valet i ojämställd riktning, vilket återskapar denna struktur. Samma struktur gör att män väljer män till styrelserummen, trots att mer jämställda styrelser presterar bättre ekonomiskt.

Kenneth Johannesson (S)