lördag 25 maj 2013

Låt oss engagera oss för att maximera mervärdet på vårt EU-medlemskap

Just hemkommen efter en EU-praktikvecka i Bryssel skulle jag vilja delge några tankar om Sveriges relation till EU. Under supervalåret 2014 kommer vi att byta ut många viktiga representanter i EU. Europaparlamentet ska ha nya ledamöter, varav 20 från Sverige. Sveriges ständiga representation i Bryssel, vår största utlandsmyndighet, ska besätta ett Rosenbad i miniatyr. Vi avgör vilka ministrar som ska ingå i ministerrådet och vilken statschef som ska ingå i Europarådet. Vi kommer dessutom välja representanter för Sveriges kommuner och landsting i EU.

EU fungerar som ett gigantiskt nätverk av tyckande och utöver, de ovan uppräknade politiskt tillsatta representanterna, finns mängder av företrädare för olika intressen. Den mäktiga kommissionen består av tjänstemän som försöker bringa ordning i en värld av lobbyism av olika dignitet. Ur denna svårgenomträngliga labyrint av tyckande kommer resultat som påverkar oss i Sverige i mycket hög grad, ibland nämns siffror som att 60 % av de beslut som påverkar oss i vår vardag härstammar från EU.

Det har alltså stor betydelse vilka representanter vi väljer. Vi kan genom EU få medfinansiering till projekt som utvecklar och förbättrar såväl offentlig som privat eller ideell sektor. Vi kan stärka medborgerliga fri – och rättigheter i Europa och utanför. Vi kan kyla ner ekonomiska kriser och konflikter i Europa och utanför. Vi kan stoppa allt från skatteparadis till trafficing. Vi kan bidra till ett mer hållbart, jämlikt och jämställt samhälle i Europa och utanför. Vi kan smörja vår infrastruktur vad gäller såväl vägar, järnvägar, flyg som utbildnings – och hälsosystem. Allt för att skapa ett mer välmående Europa. Och naturligtvis paradgrenen, den fria rörligheten. Vi kan bidra till att den svenska saltsjöbadsandan växlas upp till Europanivå så att fack och arbetsgivare träffar bra och välavvägda avtal.

Vi kan, skriver jag, och erkänner att EU långt ifrån lyckas få ut sin fulla potential, Nobels fredspris till trots. Vi måste engagera oss mer i vilka representanter som vi anser bäst får ut Sveriges maximala mervärde av medlemskapet, men som också förmår höja blicken ovanför direkta mervärden och som lotsar oss till ett demokratiskt, hållbart, fredligt, jämlikt, jämställt och ekonomiskt välmående Europa.

Kenneth Johannesson

Kommun – och landstingspolitiker (S)

fredag 24 maj 2013

Den negativa skolutvecklingen måste brytas nu, inte 2018!

Replik till Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin:

Nej, det är inte befängt att påstå att skolresultaten har sjunkit de senaste 6 åren eftersom de har gjort just det. En oförmåga att ta till sig verkligheten (vi minns ännu Reinfeldts påstående om att ungdomsarbetslösheten var en synvilla) påverkar också Fp och alliansen i ansvars – och förtroendefrågan.
Trots att man inte håller med om att resultaten sjunker garderar man sig med att det i så fall inte är Fp´s fel och lyfter sådant inom skolpolitiken som tar lång tid att få effekt på. Men man är som regering och skolminister ansvarig för skolan här och nu. Inte bara för skolan 2018!

S lägger här och nu ett förslag om 4000 fler lärare för att mota tillbaks de dåliga skolresultaten i Sverige. Det behövs fler lärare och mindre klasser så att pedagogerna får den tid som behövs i mötet med eleverna för att ta dem mot målen. Det vi då får en effekt på 2018 är en minskad ungdomsarbetslöshet, men då måste vi vända den negativa skolutvecklingen (som faktiskt existerar!) NU.

Kenneth Johannesson (S)

tisdag 21 maj 2013

Låt S vända utvecklingen i svensk skola

Sveriges välstånd är i högsta grad beroende av våra möjligheter att konkurera på världsmarknaden. Vi är ett litet exportberoende land. Exporten är beroende av kvalificerad arbetskraft, kreativa och initiativrika människor som kan skapa produkter, starta nya företag, och exportera till andra länder. Detta kräver kvalificerad och utbildad arbetskraft.

Den svenska skolans dokumenterade tillbakagång är inte bara ett hot mot den enskilda människans möjligheter att få leva ett utvecklande och innehållsrikt liv utan också ett direkt hot mot vårt välstånd. Svensk skola är allt sämre på att bryta sambandet mellan klassbakgrund och kunskapsresultat. Det blir allt större skillnader mellan olika skolor. Björklunds skolpolitik har ett överdrivet fokus på att elever ständigt ska bedömas, bedömas och åter bedömas. När lärarens administrativa börda därigenom ökar samtidigt som skattesänkningar ständigt prioriteras, så blir det mycket svårt att ge elever hjälp och stöd efter behov. Detta, i kombination med en ohämmad friskoleutveckling, har gett en ökad segregation. Resultatet blir en utsortering av elever.

Men vi gör eleverna en björntjänst om vi inte ger full högskolebehörighet åt alla oavsett gymnasieval. Visar det sig att det som krävs för att komma in på arbetsmarknaden är en högskoleutbildning så får inte vägen dit göras för lång.

Vi socialdemokrater vill och ska vända utvecklingen i svensk skola. Alla elever ska nå målen i grundskolan och delmålet är att halvera andelen elever som inte gör det fram till år 2020.

Vi behöver en skola som ger alla elever de nödvändiga kunskaperna och en tro på sig själva.
Skolan ska inte vara ett sorteringsverk. Vi socialdemokrater kommer inte att tillåta några dåliga skolor - resurserna måste fördelas så att lärare och övrig personal kan ge alla elever den utbildning som ger fullständiga betyg och tillgång till vidareutbildning.

Det går att förbättra skolan. Det går att få ner arbetslösheten. Men det kräver en ny regering.

Aina Wåhlund, Nils-Gunnar Andersson och Kenneth Johannesson (S)

Har vi inte duktiga och engagerade lärare i Arvika?


Svar till Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin (Fp):

Som vanligt skyller folkpartistiska politiker på S för det mesta som inte fungerar bra. S pekas ut som boven till att resultaten i den svenska skolan har haft ständigt sjunkande resultat de senaste 6 åren, trots att Björklund suttit vid rodret. Och visst är det väljarna som avgör förtroende – och ansvarsfrågan, men detta med att skylla över ansvar på andra är, utöver det jag pekade på i förra repliken, också något väljaren bör ha med i sin bedömning.

Vad gäller Fp´s yrkande om att lokalt satsa på lärarlöner är jag som såväl lärare som S-politiker kluven. Med en högre prioritering av välfärden som sådan kan höjda lärarlöner kombineras med andra viktiga åtgärder för att höja skolresultaten som t. ex högre lärartäthet, mindre klasser, bättre läromedel. Fp vill ensidigt höja lärarlönerna och antyder faktiskt att det inte är vi som jobbar nu som är duktiga och engagerade. Det är de som jobbar tillsammans med oss eller istället för oss, om lönerna höjs, som är detta.

Vad gäller min enkla retorik om Fp´s omsvängning vad gäller administration så vill jag ge Listbeth Öjstrand och Gösta Frödin helt rätt. Fp´s politik där fokus mer hamnar på bedömning och sortering istället för på att ge alla förutsättningar att nå målen kräver en djupare analys som jag gärna återkommer till…

Kenneth Johannesson (S)

fredag 3 maj 2013

Folkpartiet har låg trovärdighet om lärarlöner och administration


Lisbeth Öjstrand och Gösta Frödin (FP) skriver i AN 22/4 att de vill ha högre lärarlöner och mindre administration. Vad gäller frågan om lärarlöner så kritiseras Stefan Löfven för att han inte tog upp lärarlönerna i en debattartikel i DN. Det kan ju bero på att han med sin fackliga bakgrund känner till att löner bestäms av parterna på arbetsmarknaden. Politiken påverkar däremot förutsättningarna och där ser vi genomgående en folkpartistisk prioritering av skattesänkningar framför investeringar i utbildning. När man tyckte att det började bli fantasilöst med ytterligare jobbskatteavdrag blev det krogmoms och bolagsskatter. Och om man nu från folkpartiets sida tycks tro att man som partiledare kan höja lärarlöner är det ju anmärkningsvärt att detta inte bara verkställs. Ni har ju er partiledare som utbildningsminister!

Över till administrationen. Folkpartiets symbolpolitik har som bekant skapat väldigt mycket administration samtidigt som resultaten i skolan sjunker år efter år. Nu vill man vinna sympatier för att man vill göra om och göra rätt. Att försämra och sedan återställa något har emellertid blivit så genomgående hos den borgerliga regeringen att tankarna går till Joakim von Anka. Han mådde dåligt över att konkurrenterna hade rabatt och ville ogärna sänka priset så han höjde med 100 procent för att sedan ge en rabatt på 50 procent.

Kenneth Johannesson (S)